Simply the best…

… better then all the rest. Better then anyone…
Någon måste vinna och nu blev det jag.
Jag tror dock att någon eller några försökte motarbeta mig. I går slängde Söder in ett stensäkert spel på LA Lakers. I blogginlägget kunde man läsa mellan raderna att han trodde att deadline var vid midnatt natten till julafton. Jag, som visste att deadline var 12.00, kastade givetvis in samma spel som min motståndare. Jag avslöjade Söders förmodade förvirring för Gyllensten. Därefter somnade jag gott.
När jag vaknade i morse såg jag till min stora fasa att Söder hittat en match "down under". Hans spel såg ut att gå in och med tio minuter kvar tvingades jag till ett liveodds. Med ungefär två minuter kvar svarade han med ett liveodds. Jag upptäckte hans sluga handling med ungefär en minut kvar. Jag han stressa in ett likadant spel och nu tror givetvis Söder att jag har myglat. Så är dock inte fallet. Jag lämnar den här tävlingen som en rakryggad vinnare.
Men, den stora frågan är fortfarande: Hur kom Söder på att deadline var 12.00? Eller, visste han det hela tiden och försökte vilseleda mig?

Ojoj

Kan det sista spelat ha varit med fem sekunders marginal tillgodo. En jävla tur att slängde in ett öga på Söders blogg i den sista sekunden.

LIve

Spelar färre än 1,5 mål i matchen. Sydney har just nu 1-0. Kollar den live.
Odds: 1,19
Insats: 20 kr. Spelar färre än 1,5 mål i matchen. Sydney har just nu 1-0. Kollar den live.
Odds: 1,19
Insats: 20 kr.

Rätt ska va rätt

Central Coast Mariners heter det svartgula laget, såklart. Inte Gold coast som jag skrev innan. Ser matchen på tv, och det är olidligt spännande.

Liveodds

Testar ett liveodds:
Sydney–Gold coast 1
Insats: 20 – Odds: 1,15
Just nu står det 1–0, med tio minuter kvar.

Night train

Slänger in en singel:
LA Lakers–Oklahoma 1

Insats: 20 kronor – Odds: 1,18

Back on track

Dubbeln satt enkelt och jag är återigen bäst. Spelkontot är på 810,30 kronor, Söder skuggar på 808,60. Nu tror jag att det är färdigspelat för mig. I morgon är sista tävlingsdagen och jag kan inte se hur någon ska kunna passera mig.

Jag stänger själen och klämmer ihjäl den

Jaha, då ligger jag helt plötsligt tvåa. Känns oerhört ovant och förvirrande. Söder har 808,60 och jag har 805,50.
Dagens spel:
Skövde–Västerås 1
Norrköping–Södertälje 1

Insats: 20 kronor – Odds: 1,24

Leader of the pack

Söder krigar på i sann Håkan Mild-anda. Efter spel på några konstiga matcher i ligor där fusk är vanligare än en överstegsfint av Martin Mutumba har Söder plötsligt 751 kronor – egentligen 750, men låt gå. Själv har jag 805,50 kronor på kontot, vilket betyder att jag fortfarande leder. Just nu funderar jag på att sluta spela, tror nämligen att jag vinner utan att lira. Men det är klart, mitt senaste spel misslyckades och jag kanske vill avsluta på ett extra snyggt sätt med ett vinnande lir.

Sunday bloody sunday…

… men jag leder tävlingen.

Off he goes

Carl är ute. Och det är förstås gott eftersom det här är en tävling, men jag känner faktiskt lite sympati. Juventus ska inte kunna förlora hemma mot Catania. Men Den gamla damen fick allt emot sig – straff och publiken bland annat.
Pontus, som åkte ut först av alla, höll sig själv och Carl som favoriter. Men vid det här laget har vi lärt oss att Pontus inte är vidare bra på spel.
Själv har jag från början hävdat att det kommer att stå mellan mig och Söder. Dubbelt Blåvitt.

För att fira Carls uttåg har gjort ytterligare ett spel i dag:

West Ham–Chelsea 2
Villareal–Racing Santander 1
Inter–Lazio 1

Insats: 50 kronor – Odds: 2,90

Söndagsspel

Två lir i dag. En fyrling och en trippel.

West Ham–Chelsea 2
Juventus–Catania 1
Palermo–Siena 1
Villareal–Racing Santander 1

Insats: 100 kronor – Odds: 4,56

Juventus–Catania 1
Västerås–Villa/Lidköping 1
Napoli–Chievo 2

Insats: 50 kronor – Odds: 10,18

The crazy train

Lördagens spel gick helt okej. Två av tre satt. Och det betyder att jag är förste man över 1 000 kronor. Jag blev även 1 200 svenska riksdaler rikare efter att ha prickat in alla rätt på topptipset, som dock inte ingår i tävlingen.

Nuvarande spelkonto: 1 005,50 kronor.

Lördagsgodis

Blodad tand. Härlig vinst i går och jag hoppas att trenden håller i sig. Tävlingen är inne på slutspurten. Carl gamblar i dag och vid förlust har han bara 20 kronor kvar. Söder avvaktar. Och det kanske han gör rätt i, för i dag spelar jag hårt. Det kan skita sig, men om det blir som jag har tänkt mig så avgörs tävlingen i dag.

Arsenal–Hull 1
Real Madrid–Real Zaragoza 1
Bayern München–Hertha Berlin 1

Insats: 100 kronor – Odds: 1,66

Aston Villa–Stoke 1
Manchester City–Sunderland 1

Insats: 100 kronor – Odds: 2,20

Bordeaux–Lorient 1
Frankfurt–Wolfsburg 2
Sevilla–Getafe 1

Insats: 50 kronor – Odds: 4,67

Ett klassiskt ryck

Vi går tillbaka ungefär sju år i tiden. Sveriges skidlandslag är på väg att vinna VM-guld i stafett. Med två kilometer till mål och enbart lättare partier kvar har Jörgen Brink drygt 20 sekunders försprång till de jagande Thomas Alsgaard och Axel Teichmann. Plötsligt står svensken nästan helt still. Krafterna är slut. Duon med Alsgaard i täten rycker förbi Brink. Dödsstöten.
I dag kan vi mycket väl ha sett en repris. När mina motståndare slänger in dåliga spel, ja då lägger jag in en extra växel. Tillbaka på vinnartåget. In i kaklet!!

Nuvurande saldo: 869,50
Söder: 569
Carl: 200
Meisel och Jesper ligger väl också där någonstans.

Jag kommer aldrig att glömma Alsgaards ryck. På den tiden bodde jag i Oslo och tvingades därför att se och höra spektaklet på NRK. Satan vad jag fick höra det här av mina norska vänner, kollegor och främlingar. De norska kommentatorerna var galna. De skrek. Jublade. Hånade. Och jag kan rabbla upp referatet i sömnen.
Det lät: Aaaaa Elgen, Elgen er igang!!!
Sen tror de inte att det är Brink som står still i backen: Nei, nei, dette…vad er dette for noe, va er de som er skedd!!?? Det er svensken…
Klassiskt.
Se och lyssna själva:

Dags att hoppa på vinnartåget igen

Synd att inte Aston Villa spelar i kväll. Hade varit en bra övergång. Istället förlitar jag mig på det tyska laget som endast har haft en svensk genom tiderna, nämligen Lennart "Lie" Larsson. Och då har ni givetvis listat ut att jag har spelat på Schalke 04. Jag har aldrig tyckt om lagets anfallare Kevin Kuranyi, nu får han en chans att ändra min uppfattning. Do it!

Tror även att Sirius vinner hemma på Studan mot HaparandaTornio – några finnar som en viss tidning skriver i dag. Har själv gjort misstaget att kalla våra galna grannar för det, och då blev jag mordhotad. Fast å andra sidan, då handlade texten om en alkoholiserad Matti Nykänen och är det något finländarna är stolta över, förutom Bomfunk MC, Lordi, Sisu och Koskenkorva så är det just Matti Nykänen.

Schalke 04–Mainz 1
Sirius –Haparanda Tornio 1

Insats: 100 kronor – Odds: 2,10

Premier Leagues hetaste mittfältare

Vem är Premier Leagues bästa mittfältare just nu. Jo, det ska jag berätta för er. Nej, det är inte Steven Gerrard. Och nej, inte Cesc Fabregas eller Frank Lampard. Premier Leagues hetaste mittfältare är nämligen James Milner.
Tidigare har jag sett Milner som en begränsad yttermittfältare. En spelare med en fantastisk högerfot och bra speluppfattning, men inte mycket mer än så. Nu har han fått en central roll av Martin O'Neill och helt plötsligt visar 23-åringen från Leeds upp ett bredare register än vad jag trodde var möjligt. Och han är en av de främsta anledningarna till att Birmingham-laget är på väg att kvalificera sig för Champions League.

I tisdagens möte med Sunderland var Milner planbäst. Först frispelade han Heskey till 1–0 och sedan avgjorde han matchen med ett fantastiskt mål. Helt klart värt att se, vilket ni kan göra här:
http://www.eplmatches.com/2009/12/15/sunderland-vs-aston-villa-highlights-3/

Han var även planbäst när Manchester United besegrades med 1–0.

Och innan dess gjorde Milner ett mål och en assist i 3-0-segern över Hull. Väldigt snyggt mål och det går att se här:
http://soccer-portal.org/media-blog/goal-of-the-day/617-james-milner-goal-v-hull-city.html

Här följer facit i de tre matcherna innan segern mot Hull:
Ett mål i 4–2-vinsten över Pompey.
En assist i 1–1-matchen mot Spurs.
En assist i 1–1-matchen mot Burnley.

Alive

Stor humor i att Jesper har avvaktat med spelandet för att inte åka ut före Martin. Och nu när skåningen är borta så lever El Padres blogg igen. Framgången lyser dock med sin frånvaro, föga överraskande. Men ändå, han är bättre än Martin.

Till Spanien på speed

Tro fan att Eddie åkte till El Madrigal och agerade vägg. Svento gjorde Red Bulls mål redan efter sju minuter, sedan var det försvarsspel för hela slanten och tro fan att de orkade matchen igenom när de har vingar.

Jag byter låt från Petters Det går bra nu till Thomas Andersson Wijs Det går inge bra nu.
Ändå har jag 759,50 kronor och leder tävlingen. Så, jag säger som Steve Galloway: Still the king!

Dagens spel

Hade tänkt att göra mig lustig över Carls spel från gårdagen. Men jag är helt färdig efter en stressig dag på redaktionen och jag vill komma iväg till träningen så fort som möjligt. Istället råder jag er som är intresserade av den här speltävlingen att kika in här och kolla onsdagens spel:
http://callemero-spelbloggen.blogspot.com/

Ja, jag förlorade också i går, men det var inte långt borta att jag gjorde ett avgörande ryck. Sävehof föll med en ynka boll mot Guif. Så, därför tar jag nya tag:
Villareal–Red Bull Salzburg 1
Fenerbahce–Sheriff 1

Insats: 50 kronor – Odds: 2,78

Three, it's a magic number

Dags för ännu en trippel. Här är dagens spel:

Guif–Sävehof 2
Lyon–Boulogne 1
Le Mans–Grenoble 1

Insats: 50 kronor – Odds: 5,20

Don't you Shiver?

Danmark bjöd upp till match i den första halvleken. Då skällde en av världens argaste coacher, Trefilov, ut de ryska damerna. Förmodligen hördes reprimanden in i danskornas omklädningsrum, för de røde å hvide vek ner sig totalt i den andra halvleken.
Någon minut efter slutsignalen började Carl hetsa om att jag darrar. Herregud, jag hade fem raka vinster innan den här lilla plumpen.

Girls, girls, girls

Danmark är väl bra på dam-handboll? 3,45 i en avgörande match mot Ryssland är åtminstone tillräckligt lockande för att kasta in ett spel. Däremot är det skandal att Frankrikes match är slut när det är avkast mellan Danmark och Ryssland.
Danmark–Ryssland 1
Frankrike–Österrike 1
Manchester United–Wolverhampton 1

Insats: 50 kronor – Odds: 4,76

I'm on fire

Jag säger som Zlatan: Det känns som att jag tävlar mot mig själv.
Dagens trippel satt och nu förgylls mitt spelkonto av 909,50 svenska riksdaler.
Har nästan bara spelat på fotboll och ishockey, därför var det extra skönt att smälla in handboll och käppakrig. Trodde faktiskt att AIK skulle ställa till det för mig. Och det var jämnt mot Järfälla. Gnaget hade det riktigt tufft tills brandlarmet gick i Jakobsbergs sporthall. Då fick spelarna välbehövlig vila och sedan var det inget snack om saken.

The show must go on

Dagens spel:

Dalen–Västerås 1
Järfälla–AIK 2
Sävehof–H43 1

Insats: 100 kronor – Odds: 1,63

Pengar rullar in som dom ska

Dagens trippel satt fint. Parma gjorde vad de skulle i Derby d'Emilia. Bologna tog ledningen, men Tomas Brolins före detta klubb tog sig samman och den arge försvarsgeneralen Christian Panucci visade vägen innan Amoruso avgjorde. I bandyn var det inget snack – Sirius och Sandviken vann enkelt.
Det betyder att jag har 846,50 på spelkontot.

Dagens spel

Dagens spel:

Sirius–Kungälv 1
Västerås–Sandviken 2
Parma–Bologna 1

Insats: 50 kronor – Odds: 4,55

Håna oss, vi rör oss ni står still

Yo feel the flow. Trippeln satt. Nu har jag 669 kronor på spelkontot.

I dag spelade Martin och Pontus bort sina sista pengar. Innan Pontus startade tävlingen vräkte han ur sig att jag är den sämsta tipparen som han känner. Faktum är att han har sagt det vid ett flertal tillfällen. Men nu står vi här, jag med 669 kronor och han med tomma fickor. Och nu läser vi massa pinsamma ursäkter på hans blogg. Hoppas att han har tagit lärdom av att undvika spel på sina favoritlag och ishockey.
Nog om det, tävlingen rullar vidare. Och nu är vi fem personer kvar. Jag, Carl, Söderlund, Jesper och Meisel.

Borta bra, men hemma bäst

Här är dagens spel:

Mora–Björklöven 1
Barcelona–Espanyol 1
Twente–NAC Breda 1

Insats: 50 kronor – Odds: 2,29
Totalt på spelkontot: 604,50 kronor

Det går bra nu

Som väntat har vi en ny ledare i tävlingen. Och då har väl alla listat ut att det är jag som har seglat upp i topp. Herren på täppan. King in the castle. Eller varför inte, Tommy i Black Jack – han som håvar in allt han kommer över. Men jag ska fortsätta med min ödmjuka stil. Jag svävar inte iväg för det här.

Pontus fortsätter att spela på hockey och nu är han snart pank. Han är lite som Kaj i Black Jack – när vi nu är inne på den filmen. Han vill väldigt mycket, men framgången uteblir. Jag är dock inte en person som sparkar på en stackare som ligger ner. Däremot konstaterar jag att det är bättre att fokusera på sig själv istället för sina motståndare. Min framgång sticker såpass mycket i Pontus ögon att han har tillägnat mig ett helt blogginlägg. Det är sant!

Nåväl, mina två dubblar satt och nu har jag 604,50 kronor på kontot.
Från början var tanken att endast köra en dubbel på Djurgården och Linköping. Men det blev ytterligare ett lir när jag upptäckte att Brynäs kom till spel utan Markström, Sundqvist och Nolander.

Winner, winner – chicken dinner

Dagens spel blir två dubblar. Spelkontot är på 473,50 kronor.
Djurgården–Rögle 1
Södertälje–Linköping 2

Insats: 40 kronor – Odds: 2,80

Brynäs–HV71 2
Södertälje–Linköping 2

Insats: 20 kronor – Odds: 3,94

Chans

… och visst är alla värda en andra chans här i livet.
Trippeln, med 100 kronor som insats, satt lika säkert som ett avslut från Tobias Hysén. Spelkontot är på 473,50 kronor och nu börjar ställningen se logisk ut. Som jag förutspådde innan tävlingen ser det ut att bli ett race mellan mig och Söder. Blåvitt dominerar.
Pontus gjorde ett vågat spel i dag och var riktigt nära att ryka på Sandviken som stod i 1,07. Istället var det Leksand som ställde till det. Komiskt med tanke på att Pontus i måndags förklarade att han inte gillar att spela på hockey. Då hade han redan lirat på AIK och Mora. Och nu, två dagar senare, ställdes alltså hoppet till Leksand. Hockey var nog sällsynt när han jobbade i spelbutik.

The haters?

Det sägs att alla är värda en andra chans. Vi får väl se om det är sista gången jag handlar efter det talesättet.
I helgen förlorade jag pengar på Sevilla och Lyon. Ska något av lagen, kanske båda, bli mitt framtida hatlag?

Med 226,50 kronor kvar på spelkontot har det blivit dags för en trippel:
Sevilla–Rangers 1
Lyon–Debrecen 1
Olympiakos–Arsenal 1

Insats: 100 kronor – Odds: 3,47

Dä bar å åk

Skickade in en dubbel till:

Besiktas–CSKA Moskva 1
Wolfsburg–Manchester United 1

Insats: 30 kronor – Odds: 4,40

Bakom Erkans solglasögon

Erkan Zengin är inte med i Besiktas trupp mot CSKA Moskva. Då måste turkarna vinna.

Här är dagens spel:

Besiktas–CSKA Moskva 1
Zürich–Milan 2

Insats: 50 kronor – Odds: 3,26

Torsk

En italiensk domare förstörde mitt spel genom en horribel utvisning på Vicenzas Ferri.
Nuvarande konto: 306,50.

Crosby och Jocke Björklund

Fortsätter speltävlingen med en dubbel:

Vicenza (Jocke Björklunds gamla lag) –Piacenza 1
Pittsburgh–Carolina 1

Insats: 50 kronor – Odds: 2,94

Någon som är tillbaka

2-1-underläge och spel med en man mindre i 40 minuter. När allt såg ut att gå emot reste sig Villareal och visade moral. Ubåtarna vände och vann med 3-2 mot Valladolid.
Och Roma visade att de är bäst i den italienska huvudstaden.
50 kronor på dubbeln och vips har jag 356,50 på mitt konto.

Singeln på Lyon såg också ut att gå in. Men Kims lag tappade 3-1. Typiskt.

Efter tre dagar kan vi konstatera några saker:
Jag ligger trea.
Söder visar styrka och humor. Eller vad sägs om att sätta spel på Beitar Jerusalem, Real Madrid i basket och Skottland i curling.
Pontus jobbar med psykningar och andra låga medel. Sedan fegar han med 20 kronorsspel på AIK mot Örebro i hockey. Modigt. Well, vi får se hur snackegubbens fega taktik fungerar i längden.
Meisel har ryckt upp sig efter en tung start. Som jag misstänkte har även han svårt att hålla sig ifrån AIK:s matcher.
Jansson är överlägset hetsigast. Killen spelar på allt möjligt. Elva spel hittills.
Martin är också hetsig. So far har det gått dåligt. Tror dock att han kan bli farlig i längden.
Carl spelade på att hans namne skulle åka ur Idol. Nu är han spårlöst försvunnen.
Jesper blev berusad i Helsingborg och skickade in en sjuling, typ. Förlorade och blev ännu mer berusad.

Hoppas på ubåtar, er Pupone och Tjo och tjim med Kongo-Kim

Singelspelet på Real Madrid gick, som väntat, in. Känns lite bittert att Sevilla var riktigt ineffektivt i går. Men, men... det visar styrka att bita ihop och inte tappa fokus.

I dag ser spelen ut som följer:

Villareal-Getafe 1
Roma-Lazio 1

Insats: 50 kronor - Odds: 3,33

Lille-Lyon 2

Insats: 50 kronor - Odds: 2,75

Andra spelet

Aston Villa satt som ett smäck. Däremot åkte jag på Sevilla - helt sjuk match. Nu har jag gått all in i tävlingen. 200 kronor på att Real Madrid vinner mot Almeria.

Första spelet

Jag har lagt in 100 kronor på Aston Villa-Hull 1 och Sevilla-Valladolid 1. Dubbeln ger 1,96 på Unibet.

Tävling

Pontus har dragit igång en tips-tävling. Kul. Alltid roligt att vinna. Här är mina motståndare:

Pontus - http://ochlitesport.blogspot.com/ - Pappaledig AIK-supporter som förmodligen kommer inleda med fegspel för att sedan gå all in och torska på någon av AIK:s matcher i ishockey-allsvenskan.

Carl - http://callemero-spelbloggen.blogspot.com/ - Upsala Nya Tidnings Spanien-expert. Här kommer det att spelas på Idol och La Liga. Carls områden med andra ord.

Jansson - http://janssonstips.blogspot.com/ - Basketexperten. Kommer säkert att dra in en del pengar på Plannja och Gothia. Men vad hjälper det när han trillar dit på Leksand.

Jesper - http://elpadres.blogspot.com/ - Sitter bredvid mig i skrivande stund. Tyvärr. Extrem bandynörd som blir livsfarlig när det kommer till Gripen och Blåsuts matcher. Glädjande för mig är att han håller på Arsenal och formen är väl sådär efter van Persies skada.

Martin - http://martini.blogg.se/ - Hjärtat bultar för Helsingborgs IF. Hade därför åkt ur fort om allsvenskan varit igång. Har ett stort spelberoende och kommer försöka göra sitt yttersta för att fuska.

Söderlund - http://sportospelbloggen.blogspot.com/ - Mannen som avslöjade Mats Sundins avsked. Klok kille som håller på rätt lag. Kommer nog att dra in en del pengar på innebandy. Bara att hoppas att han lägger några spel på Brynäs.

Meisels - http://meisels.blogspot.com/ - Det sägs att han är fotbollskunnig. Ändå håller han på samma lag som Pontus och Carl. Följaktligen lär han trilla dit på hockeyallsvenskan och innebandy.

Norrköping för tjyvingen

Dundrade precis förbi Cloetta Center. Och därför tänkte jag spinna vidare på mitt förra inlägg. Fulaste dialekten. Finns den i Östergötland? Pratar folk på samma sätt i Norrköping som i Linköping? Lite Hjalle, Hjulle och Hjulius – för er som kommer ihåg den trion. "Norrköping för tjyvingen."
Bohuslän då. Har jag Sveriges fulaste dialekt? Nä. Nu ler Unni belåtet med sina breda läppar. Hon har nog läst mina ord. Bara för att hon är från Lund.

He doesn't look a thing like Jesus – but he talks like a gentleman

Carlos Bandas kusin Carlos Banda blir alltså tränare i Djurgården. Vet faktiskt inte så mycket om blårändernas nya duo Wass/Banda, men den förstnämnde gjorde det väl bra sist det begav sig, för sådär 20 år sedan.
Sitter på X2000 med Skåne som destination. Sitter mittemot Unni Drougge. Bara en sån sak. Hon försöker tjuvkika när jag skriver så det känns riktigt vågat att skriva om henne. Snart i Norrköping. Lysnnar på galna men ack så sköna Richard Cheese och funderar på vilken som är Sveriges fulaste dialekt. Finns den i Norrköping? Nä. Dalsland, kanske? Halmstad? Småland?

Man kan leda den här bloggen till vattnet, men dricka måste den göra själv

Ja, det var ett tag sedan bloggen uppdaterades. So here we go.
Vad har hänt i sportens värld? AIK vann SM-guld 2lax9 - ja, uttrycket börjar bli tjatigt - efter en dramatisk final mot IFK Göteborg på Gamla Ullevi. Fantastiskt att serien avgjordes med en avgörande match. Sett till hela säsongen så vann AIK rättvist och logiskt. Laget har haft kontinuitet. De fick behålla Iván Óbolo och Daniel Örlund och förstärkte med Flávio och Dulee Johnson. IFK Göteborg försökte in i det sista, men föll på mållinjen. Det hade varit ett underbetyg till allsvenskan om Blåvitt tagit guld. På resans väg har de tappat tre landslagsspelare i Adam Johansson, Mattias Bjärsmyr och Pontus Wernbloom. Lägg där till jättetalangen Robin Söder – undra hur bra han hade varit efter U21-EM.
Djurgården fixade det allsvenska kontraktet och fansen firade likt 2005-års SM-guld. Eller nästan, några spelare från Assyriska fick lite spö i sann Östermalmsanda. Bra för svensk fotboll att Dif är kvar i landets högsta serie. Nu blir det spännande att se vad klubbens nya ordförande Tommy Jacobson hittar på.
Här är min drömelva i år:

Kim Christensen – Markus Jonsson, Jos Hooiveld, Ragnar Sigurdsson, Nils-Eric Johansson – Stefan Selakovic, Jorge Ortiz, Gustav Svensson, Wanderson – Tobias Hysén, Iván Óbolo

Bänken: Daniel Örlund, Michael Almebäck, Mathias Florén, Marcus Lantz, Rasmus Elm, Emir Bajrami, Daniel Larsson

Erik Hamrén är ny förbundskapten och det känns som ett spännande val. Ljusdalssonen kunde dock fått en bättre start på sitt nya jobb. Zlatans nej tack blev en stor snackis, men beskedet var ganska väntat. Tycker att Hamrén dramatiserade situationen, det bästa hade väl varit att säga: Zlatan vill lägga all sin kraft på Barcelona för att vinna titlar. Därav kommer han avstå landslagsspel eftersom vi inte har någon tävlingsmatch förrän om ett år ungefär.
Men, kul med en ärlig och öppen förbundskapten. Vissa ansåg att Pia Sundhage var det perfekta namnet som Lars Lagerbäcks efterträdare. Alla har, såklart, rätt till en åsikt, men hur tänker man då?

Har det hänt något mer?

Logiskt att Djurgården åker ur allsvenskan

Ge mig en anledning till varför Djurgården hänger kvar i allsvenskan. Egentligen är det oerhört logiskt att blåränderna degraderas. Lagets två bästa spelare heter Mattias Jonson och Daniel Sjölund. Båda är skadade. I avsaknaden av de två offensiva krafterna står plötsligt hoppet till en anfallare som inte platsade i Örgryte när säsongen startade, en innermittfältare som inte dominerade i division 1 och ytterligare en innermittfältare som egentligen är anfallare. Med Boyd Mwila och Dan Burlin som givna startspelare är det givetvis ett smått under om Dif undviker superettan. Mikael Dahlberg ska inte sågas allt för mycket, det är inte hans fel att han placeras på en ologisk position, istället ska tränaren Andrée Jeglertz kompetens ifrågasättas rejält.

Djurgården blev helt utspelat av AIK. Gnaget var bättre på varje position och från dagens derby kan jag endast se att Mikael Dahlberg skulle kunna ta en plats i Solnalagets 16-mannatrupp. Ingen annan i Djurgårdens lag hade tagit en bänkplats i AIK. Martin Mutumba hade lekstuga på sin kant och slog ständigt ut tyske Jan. Redan efter 37 minuter valde Jeglertz att byta ut Tauer som nog var mer yr i huvudet än hade ont i foten när han haltade mot avbytarbänken. Hans försvarskollega Peter Magnusson är ännu en i raden av Djurgårdare som inte håller allsvensk klass. Hans uppträdande vid Flávios 2–0-mål var riktigt svagt. Óbolo vann en duell mot Kuivasto och nickskarvade bollen på djupet. Flávio blev helt fri efter att Magnusson inte verkar ha lärt sig att falla när mittbackskollegan bestämt sig för att stöta.

My hometown

Tänkte dela med mig av två roliga saker från Uddevalla.
Kroppskulturs tränare Martin Frändesjö tycker tydligen om att plocka svamp. Inte lätt att veta vart man ska leta efter lyckan i en ny stad, men Göteborgaren begav sig på egen hand till Herrestadfjället. Äventyret slutade med att det ringde på Kropps ordförande Ingemar Erikssons telefon. Den förre landslagsspelaren hade gått vilse uppe på fjället. Ordföranden hade dock ingen lösning på hur tränaren skulle lokaliseras, så han ringde till förre niometersspelaren Jerker Blomqvist som i sin tur hänvisade till polisen. Och så slutade allt gott.

IK Oddevold förlorade med 6–0 borta mot Sleipner. Nu har IKO lämnat in en protest för att brandlarmet tjöt i hela den andra halvleken. Redan här låter anledningen något absurd – but you haven't heard nothing yet. Någon gång under matchen blev Oddevolds mittback Jonas Larsson utvisad. Försvararen begav sig in i omklädningsrummet och tog en så varm dusch att brandlarmet utlöstes.

Don't google me

John Arne Riise vaknade upp med ett ryck. Över honom stod lagkamraten Craig Bellamy med en golfklubba i högsta hugg. Liverpool laddade upp med ett litet läger i Portugal inför den viktiga Champions League-matchen mot Barcelona. Spelarna hade varit ute och festat. För några timmar sedan hade den nyvakne norrmannen vägrat att sjunga karaoke. Dåligt för sammanhållningen tyckte Bellamy och bråk uppstod på utestället. Riise tröttnade, gick hem och la sig. Bellamy kunde dock inte släppa sveket utan tog sig in på vänsterbackens rum och gick till attack med en golfklubba. Thats Bellamy, liksom. Inga konstigheter. Några dagar senare, mot Barcelona på Camp Nou, passade Riise fram till Bellamys avgörande mål. Målgest: en golfsving.



Craig Bellamy, 30, är trebarnspappa, Wales lagkapten och invald i Norwich Hall of Fame. En förebild kan tyckas, men under ytan blottar sig helt andra egenskaper. Anfallaren har spelat för Norwich, Coventry, Newcastle, Celtic, Blackburn, Liverpool, West Ham och Manchester City. Som ni kanske förstår finns inte riktigt klubbkänsla i hans värld. Hjärtat klappar inte extra mycket för någon speciell klubb, sådant trams skiter han i. För Bellamy handlar fotboll om en enda sak, vinna. Allt annat är oviktigt och att segra skyr inga medel. Med den inställningen har han råkat ut för en del galenskaper. Som den i helgen, mot Manchester United. Men jag återkommer till den situationen…
För ett tag sedan fick Bellamy frågan om vad hans självbiografi skulle heta.
"Don't google me."
Det fick mig att gå igång.
Här är några av Bellamys galenskaper som har skapat rubriker:

I en match mellan Newcastle-Inter uppstod en situation som fick Bellamy att sparka till Marco Materazzi så fult att den lille walesaren straffades med tre matchers avstängning. Inte nog med det – Bellamy fick tag på en stol som han skickade iväg på sin tränare, John Carver. Några dagar senare tog Graeme Souness över klubben och det blev långt ifrån en romans med Bellamy. Ingenting fungerade. De bråkade om allt och det slutade med att klubben bötfällde Bellamy med två veckolöner. Souness gick ut i media och sa att Bellamy aldrig mer skulle spela i Newcastle. Tränaren hade rätt, anfallaren skrev på för Celtic och lämnade England. På väg till Skottland skickade han iväg några häckel-sms till Newcastles Alan Shearer: "Du är för gammal. Du är för långsam, dina ben är slut."

Två år senare hamnade Bellamy i West Ham. Och i en match mot Ipswich, som är Norwich rivaler, kallade han en kvinnlig bortasupporter för prostituerad. Han förolämpade henne även genom att referera till de fem prostituerade kvinnorna som mördats i staden två år tidigare.
Och det är inte första gången han har kommit på kant med kvinnor. Anfallaren har anklagats för att ha attackerat flera damer på olika nattklubbar.

Craig Bellamy har även kommit ihop sig med sina egna fans, såklart. Efter en träningslandskamp mot Polen hände det här:



Craig Bellamys övergång till Manchester City fick många att höja på ögonbrynen. Klubben var överbelastad av anfallsstjärnor och jagade spelare som Kaka. Men lagets tränare Mark Hughes, som har haft Bellamy i landslaget och i Blackburn, vill verkligen ha anfallaren. Efter många om och men gav klubbens ägare med sig och köpet på 170 miljoner kronor blev ett faktum.
… så var det då den där situationen i helgens Manchester-derby. United avgör matchen på övertid. En 21-årig åskådare tar sig in på planen. Då tänder en av 22 spelare till, vid det här laget vet ni förmodligen vem.


Supportern: Jag minns att jag blev tacklad på planen, och sedan såg jag Bellamy komma mot mig. Han skrek: "Get off the fucking pitch, you fucking knobhead". Han sa det några gånger, och sedan knuffade han mig i ansiktet.

It's like i waited my whole life for this one night

Ett blogginlägg kan handla om helt andra saker än sport. Som bröllop till exempel. Undra om inte det här kan vara tidernas bästa giftermål.

Dåligt av AIK om de inte tar SM-guld

SM-guldet gled ur Helsingborgs händer när Henke Larsson och Marcus Lantz skadade sig.
Kalmar FF sålde Rasmus och David Elm.
Elfsborg är inne i en rejäl svacka – 0–4 mot IFK Göteborg, 2–2 mot Gais och 0–5 mot Malmö FF är facit på deras tre senaste matcher.
IFK Göteborg sålde Pontus Wernbloom och Mattias Bjärsmyr, och de har tvingats att klara sig utan långtidsskadade Adam Johansson, Robin Söder och Daniel Alexandersson. Och nu missar även skyttekungen Tobias Hysén tre veckor.
Elfsborg underpresterar. Men om vi ser till Helsingborg, Kalmar FF och IFK Göteborg så är det inga dussinlirare som de har tappat under resans gång.
AIK fick behålla Iván Óbolo, Bojan Djordjic, Markus Jonsson och Daniel Örlund. Värvade in Dulee Johnson och Flávio. Därmed kan vi konstatera att det är riktigt dåligt av AIK om de inte tar SM-guld.

"Alla är så jävla flata"

Är svenska handbollsspelare och ledare tråkiga? Enligt Redbergslids tränare Magnus Wislander är alla jävligt flata. Jag förstår vad han menar, det behövs någon/några som sticker ut hakan. Någon som tar plats och vågar bjuda media på artiklar. Inte enbart för egen vinning, utan även för att hjälpa hela sporten att få ett större utrymme i media. Jag menar, när Robert Wedberg i Alingsås – som är regerande mästare och har fyra kanonvärvningar – säger att man siktar på att komma femma i år, då hjälper man inte sporten i rätt riktning.
Handbollen borde ta efter andra idrotter. Det handlar inte om att se och lära, utan om att våga. Hur mycket tror ni att Kalmar FF:s varumärke har stärkts av att bröderna Elm, Henrik Rydström och några fler lagkamrater bloggar? Handboll har förutsättningar för att bli större och starkare, det är en av de mest sevänligaste sporterna. Men för att lyckas med det behövs fler profiler.
Vi har dem i fotbollen – Henrik Rydström, Richard Henriksson, Per "Texas" Johansson, Janne Andersson, Nanne Bergstrand, Tobias Hysén, Bojan Djordjic, Jan Tauer, Jonas Lantto, Guillermo Molins och Henke Larsson, den sistnämnda var givetvis ett skämt.
Vi har dem definitivt inom ishockeyn – Per Ledin, Andreas Jämtin, Challe Berglund, Michael Sundlöv, Leif Strömberg och Emil Kåberg.
Vi hittar några guldkorn inom bandyn – Pelle Fosshaug, Jocke Hedqvist och Alexander Mayborn. Innebandy – Niklas Jihde.
Tennis – Robin Söderling, Mats Wilander och "Pim-Pim" (vilket smeknamn!).
Till och med ryttarna har lagt manken till och hoppar i underkläder en gång om året.

Tråkigt för svensk handboll att Ulf Schefvert, Gunnar Blombäck och Thomas Franzén huserar i andra nordiska länder. Deras röster hade behövts.

Nothing else matters

Fotboll och musik är onekligen två vackra ingredienser i livet. Vad passar då bättre än att lägga upp några av de finaste fotbollslåtarna. Vilket lags melodi tycker du bäst om?

Låt oss börja med de italienska mästarna Inters låt, Amala Pazza Inter. Underbar musikvideo framförd av lagets stjärnor. Personligen är jag svag för Zanettis röst och Crespos inlevelse. Zlatan hoppar mer än vad han sjunger.

Vi lämnar Milano och åker vidare till Italiens huvudstad. Men innan vi tar Romas låt bjuder jag på det här klippet. Spelarpresentationen inför Roma–Juventus. Det är värt att se klippet på grund av flera anledningar. Dels för att se hur Emerson och Capello blir mottagna efter att ha lämnat Roma för Juventus, dels för att höra speakern innan det är dags för publiken att skrika Totti.

Och nu till Romas låt.

Dags att fly från Italien. Vi beger oss västerut, närmare bestämt till Spanien. Och vi lyssnar till Barcelonas sång.


Från Spanien till England. Här är läktarsånger ett måste. Vi börjar att blåsa bubblor med West Ham.



Dags att gå rakryggad in i stormen. Liverpools You'll never walk alone.


Stokes Delilah ska inte underskattas.


England får nöja sig med tre låtar. Nu åker vi över till kära Sverige. Vi startar i huvudstaden, och med Hammarby.



Dags att byta grönt mot blått.



Vi avslutar det här inlägget med AIK.

Champions League 2009/2010

För fjärde året i rad har det blivit dags för CL-tävling. Som vanligt tävlar jag mot Martin och Jesper. Och som ni säkert förstår har jag vunnit samtliga år. Faktum är att jag har haft ledningen från den allra första minuten då vi startade den här tävlingen. Som trefaldig mästare önskar jag inte mina fiender lycka till. Här är mitt tips.

Vinnare av CL 2009/2010: Barcelona

Finallag 1: Barcelona
Finallag 2: Chelsea

Skytteligavinnare: Cristiano Ronaldo

Lag som gör flest mål: Barcelona

Lag som gör minst mål: Zürich

Laget som gör första målet i turneringen: Real Madrid

Bästa brittiska lag: Chelsea
Bästa italienska lag: Juventus
Bästa iberiska lag: Barcelona
Bästa mellaneuropeiska lag: Bayern München
Bästa öststatslag: Olympiakos

Vilka två lag går vidare från...
Grupp A: Bayern München och Juventus – Bordeaux och Maccabi Haifa går inte vidare.
Grupp B: Manchester U och Wolfsburg – CSKA Moskva och Besiktas går inte vidare.
Grupp C: Real Madrid och Marseille – Milan och Zürich går inte vidare.
Grupp D: Chelsea och Atletico Madrid – Porto och APOEL går inte vidare.
Grupp E: Liverpool och Fiorentina – Lyon och Kalma… förlåt Debreccen går inte vidare.
Grupp F: Barcelona och Inter – Dynamo Kiev och Rubin Kazan går inte vidare.
Grupp G: Sevilla och Stuttgart – Rangers och Unirea Urziceni går inte vidare.
Grupp H: Arsenal och Olympiacos – AZ Alkmaar och Standard Liège går inte vidare.

Borde Djurgården sparka Tauer?

Tänk att du spelar i ett lag som ligger på nedflyttningsplats och har tre poäng upp till kvalplatsen som en av dina största rivaler har lagt beslag på. Det är slutet av säsongen. Du är mitt inne i en match, leder med 1–0 och har chans att gå upp på samma poäng som fienden. Fortsätt lek med tanken. Då gör din målvakt ett katastrofalt misstag som leder till 1–1. Motståndarna kommer in i matchen och gör även ett ledningsmål. Några minuter senare tappar en medspelare huvudet och drar på sig ett tanklöst rött kort. Du förlorar och är fortfarande på nedflyttningsplats, tre poäng efter en av dina största rivaler. Säsongen är snart slut. Hur hade du, som lagkamrat, reagerat?
Pa Dembo Tourays och Jan Tauers beteende i mötet med Malmö FF håller riktigt låg nivå. Det får bara inte hända i en match där DIF är i desperat behov av poäng.
Målvakten har under en längre tid visat att måndagens insats inte var en engångsföretelse och tyskens dåliga karaktär uppenbarade sig än en gång. Touray borde få en rejäl utskällning av sina tränare. Jag tycker dock att han ska få fortsatt förtroende året ut, därefter är det dags att lämna skutan.
Janne-Tauer Beckenbauer då. Samtliga spelare i Djurgården kämpade tappert innan utvisningen och borde känna sig riktigt svikna av sin vänsterback. Av någon anledning har tysken en tendens att hamna i blåsväder. Killen är ostabil och långt ifrån vad Djurgården behöver i sin situation. Föreningen borde ha skickat iväg honom redan i somras. Nu är läget för prekärt för att sparka Tauer med omedelbar verkan. Eller?

Innan matchen hade hårt kritiserade Edward Ofere inte gjort ett enda mål i årets allsvenska. Nu gjorde han båda fullträffarna som sänkte Djurgården. Anfallaren förtjänade någon rubrik, men det satte Tauer, Touray och två "supportrar" stopp för.

Sänkte och hånade sin förra klubb

Jag sa det tidigt in i matchen mellan Manchester City-Arsenal: "Adebayor kommer att avgöra den här matchen." 79 minuter in i mötet, vid ställningen 2–1, var det dags. Clichy säljer sig helt ofattbart utanför eget straffområde, SWP skickar in bollen till en fristående Adebayor som behärskat dödar tillställningen med hjälp av huvudet. Där och då händer något som inte bara kommer att generera i avstängning, utan kommer att få konsekvenser för resten av Adebayors karriär.
Men vi backar bandet lite.

Säsongen 2005/2006 kom Emmanuel Adebayor till Arsenal. Han sågs som en supertalang med en lång och stor framtiden i klubben. Omställningen från fransk fotboll till engelsk var dock svårare än vad huvudpersonen själv trodde. Men med hjälp av sin tränare Arsene Wenger blev tålamod en dygd. Och två år senare kom genombrottet. 24 mål på 36 ligamatcher tog Arsenal till en tredjeplats, fyra poäng bakom mästarna från Manchester och helt plötsligt var Togolesen en av Londonklubbens nyckelspelare.
Allt gott så långt. Men bakom kulisserna utspelade sig något som fick lagets spelare att gruppera sig i olika läger.
I den ena ringhörnan: 191 centimeter lång, född 1984, från Togo – Emmanuel Adebayor. Tillsammans med Emmanuel Eboué, Alexander Song och Kolo Touré hade en afrikansk klunga bildats och grabbarna hade svårt för att leka med övriga lagkamrater som till exempel Robin van Persie och Nicklas Bendtner. Till slut gick det så långt att grupperingarna började att bråka med varandra på planen. Följaktligen tvingades coach Wenger att agera. Adebayor och Touré såldes till Manchester City. Den förstnämnde fick utstå hård kritik från Arenals supportrar. Jag vet inte allt han kallades för, men det var inga fina ord.

Nu då. Tillbaka på City of Manchester Stadium. Emmanuel Adebayor har alltså precis sänkt sitt förra lag. Hur ska man då bete sig? Vanligtvis visar man respekt genom att inte fira målet. Adeabayor är dock inte som alla andra. Han väljer alternativet som innebär en löpning, så snabbt han kan, över hela planen ner till kortsidan där Arsenals fans håller till. Väl framme kastar han sig och glider på knäna samtidigt som han skriker av glädje. Det ska väl tilläggas att han har retat upp sina förra supportrar tidigare i matchen genom att avsiktligt sätta några skruvdobbar i ansiktet på van Persie. Och det gör såklart inte saken bättre när han sitter på knän och firar sitt mål framför sina tidigare fans. När han lämnade klubben avskydde de honom, nu vill de in på planen och ge sig på sin förre målskytt.
Så, hur ska vi förhålla oss till Adebayors agerande? Klart att det är ohälsosamt. Grisigt. Rent ut sagt, idiotiskt.
Men, Arsenals fans borde ha i åtanke hur man hånade och kallade anfallaren för en mängd fula saker när klubben valde att sälja honom. Ska Adebayor tåla det? Är det så konstigt att han besvarar påhoppen med att håna tillbaka?

You'll never walk alone

För lite mer än fyra år sedan begav sig den engelske Liverpool-supportern Michael Shields till Istanbul för att, på plats, se den klassiska Champions League-finalen mellan Liverpool-Milan. Ni vet den där matchen där Liverpool låg under med 0–3 i halvlek, men ändå fick lyfta bucklan efter en magisk vändning. Hur som helst. 18-årige Michael Shields följde efter sitt hjärtas lag till Turkiet. Tillsammans med några kompisar gick hemresan via den bulgariska turistattraktionen Golden Sands. Dagen innan planet skulle ta grabbarna tillbaka till England hände något som fick hela Liverpool att sörja, för att sedan enas. Det blev bråk. Det gick så vilt till att en bartender dog. Michael Shields fick bära skulden. Om han är skyldig vet vi inte än i dag. Det enda vi vet är att en annan engelsman har tagit på sig ansvaret för mordet och att Michael Shields vänner hävdar att han låg på sitt hotellrum och sov när det hemska inträffade.

I dag har det gått lite mer än fyra år sedan den där natten i Bulgarien. Och när Liverpool spelar hemmamatch mot Burnley klockan 16.00 kommer Michael Shields att sitta på läktaren, på sin alldeles egna stol. För efter mer än fyra år i fängelse är han en fri man.
Under åren som passerat har hela staden Liverpool stöttat Michael och hans familj. Invånarna har demonstrerat för rättvisa och stått upp för ynglingen. Så har det alltid varit i Liverpool. Det är inte bara resultaten som är viktiga, utan även identiteten. Och det gör Liverpool FC till en speciellt fin klubb, och jag är stolt över att vara en del av den.
Det är inte första gången människorna i den engelska staden har enats på grund av att något inträffat deras egna. Jag tänker främst på katastrofen i Hillsborough 1989. 96 Liverpool-supportrar klämdes ihjäl på läktaren efter att för mycket folk släppts in på arenan. Yngst var en tioårig pojke. Och än i dag kräver Liverpools invånare "Justice for the 96." Och det är vackert att en hel stad går samman, trots färg på matchtröjan.

I onsdags vann England över Kroatien och efter matchen intervjuades Liverpools mittfältare, tillika lagkapten Steven Gerrard:
– Det har varit en bra dag för mig. Jag gjorde två mål och vi har kvalificerat oss för VM. Och före matchen slog jag på teven och såg nyheterna om Michael. Det gav mig en riktig kick. Det är fantastiska nyheter för honom och för hans familj.
Räkna med en fin stämning på Anfield i dag och att Liverpools spelare kommer att vilja vinna för Michael Shields.

När jag trycks ner av en börda, pressas av en sorg,då saknar jag dig

Tillbaka till Malta. Tyvärr blir det inget inlägg om det fantastiska TV4-inslaget inför gårdagens landskamp med maltesen och tillika Idolvinnaren Kevin Borg. Nej, jag tänkte skriva några rader om saknaden av en spelare. För i går saknade jag Fredrik Ljungberg. Förutom att hans speed och initiativförmåga saknades hans vinnarskalle. Han, om någon, hade rytit ifrån i halvlek. Ljungan hade aldrig accepterat gårdagens inställning och han hade fått igång lagets nyckelspelare.

Jag har aldrig sett Sverige sämre

1–0-seger efter ett självmål mot Malta. Jag har aldrig – och jag menar aldrig – sett Sverige göra en sämre landskamp. Trinidad & Tobago? Nej, där spelade Sverige åtminstone ut sitt motstånd och skapade flera målchanser. Mot Malta skapades väl inte en chans? Costa Rica? Nä, inte den matchen heller, trots att det krävdes att Johnny Bråttom höll sig framme på en målvaktsretur från Stefan Schwarz frispark.
I halvlek frågade jag mina kollegor om Samuel Holmén verkligen var på planen. Det var han tydligen, vilket jag fick bekräftat när han byttes ut. Rasmus Elm var, än en gång, väldigt svag men låg, än en gång, bakom Sveriges avgörande mål. Johan Elmander och Mikael Nilsson var också riktigt dåliga.
Men. Sverige vann. Och tog tre värdefulla poäng. Samtidigt som Danmark spelade oavgjort mot Albanien.
Vilken rysare det blir på Parken!

Bänka Mellberg och Källström

Olof Mellberg, Kim Källström, Anders Svensson. Där har ni spelarna som riskerar att missa rysaren mot Danmark på Parken. Samtliga är ett gult kort ifrån avstängning. Följaktligen borde Olof och Kim bänkas mot Malta, Sverige kommer ändå att besegra svaga malteser. Det är mot Danmark det gäller. Då måste Sverige ha bästa möjliga lag – inte nu.
Danmark står inför en ännu värre sits. Bortamatch mot luriga albaner. Och hela sju spelare riskerar att missa mötet med Sverige. Jon Dahl Tomasson, Lars Jacobsen, Christian Poulsen, Simon Kjaer, Dennis Rommedahl, Sören Larsen, Stephan Andersen. Ni ser, inga dussinlirare precis.

Elmander är i startelvan för att stanna

Tillbaka till Ferenc Puskás-stadion. Sverige var bra, speciellt i den första halvleken. Kim och Mellberg var härförare och Elmander… ja, Elmander visade att han är i startelvan för att stanna. Johan kommer att växa ännu mer, i takt med förtroende. I går var han riktigt bra fram till de avgörande situationerna, sen låste det sig.
Det känns som att många svenska spelare är lite mätta på det här med kvalmatcher. Det behövs nerv och måstematcher för att vissa ska gå igång. Som i går. Nu ska vi inte dra för höga växlar av en 2-1-seger mot Ungern, men det såg bättre ut än på länge.

"Det är världsrekord"

Mycket kan vi säga om gårdagen, men mirakel är att ta i. Han har gjort det förut, på samma arena och i samma mål, och det är ingen tillfällighet att Zlatan avgör matchen på övertid. Barcelonas anfallare kan vara den störste hjälten ett svenskt fotbollslandslag har skådat. "Jag fick bollen i magen och tappade luften, Tobias var först fram till mig och sa andas, andas".
Patrick Ekwall: "Kan du andas nu?"
Z: "Jag kan andas."
Till TV8: "Det var mitt snyggaste mål."
Och inte att underskatta: "Det var meningen, den som kan fotboll vet det."

Så här lät det i radio.
Malmqvist: Ibrahimovic får bollen, det sista som händer, målvakten kommer ut och den studsar… i mål!
Ralf Edström: Det är världsrekord!
Malmqvist: Den studsar i mål!
Raffe: Det är världsrekord!
Malmqvist: Den studsar i mål!
Raffe: Helt otroligt!

Kim Källström och Olof Mellberg var bäst mot Ungern. Och nu tyder det mesta på att det återigen blir ett krig mellan Danmark och Sverige i Parken.

Viktigaste landskampen på tio år

I kväll spelar Sverige sin viktigaste fotbollslandskamp på…tja, tio år. Då gjorde förlusten mot Österrike att blågult missade VM i Frankrike. Nu är vi alltså där igen. Vinna eller försvinna. Det sistnämnda betyder att Sverige går miste om cirka 30 miljoner kronor och en plats i nästa års VM i Sydafrika. Och ändå har jag svårt att gå igång på kvällens rysare i Budapest. Landslaget känns avslaget. Outvecklat. Lagerbäck har använt samma idé i alldeles för många år. Nu har motorn börjat att hacka, och förbundskaptenen är inne på sin sista blågula resa.
Nu hoppas vi givetvis att Sverige och framför allt Zlatan kan ge oss tillräckligt med färdmedel som räcker till södra afrika. Gärna via ännu en 1–0-seger på Ferenc Puskás-stadion.

Gustav Svensson borde inte vara med i landslagstruppen. Pontus Farnerud är flera klasser bättre än blåvitts defensiva mittfältare.

Skönt att damlandslaget åkte ut i kvartsfinal

Målsättningen: EM-guld.
Så, hur gick det: Ut i kvartsfinal.
Och allt är som vanligt.

På ett sätt, tråkigt att det går dåligt för Sverige. På ett annat sätt, och den tanken känns starkast, är uttåget skönt och rätt åt ett lag som har orealistiska mål. Innan EM startade pratade jag med förbundskapten Thomas Dennerby: "Vi ska ta EM-guld."
Med de löjeväckande orden borde Dennerby få sparken efter tvärstoppet i kvartsfinalen.
Lars Lagerbäck må vara en ifrågasatt förbundskapten, men han har aldrig visat övermod och trott på orealistiska mästerskapsmedaljer. Istället har målen varit att gå vidare från gruppspelen. Helt rätt, allt annat hade varit konstigt eftersom herrlandslaget inte är bättre än så.
Damlandslaget då? Hade de inte fog för sin guldlinje innan EM. Nej, för det svenska damlandslaget har tagit ett mästerskapsguld genom tiderna. Det var inofficiella EM 1984. Turneringen kallades European Competition for Women's Football eftersom mindre än hälften av UEFA:s medlemmar deltog.
Lagen som kvalificerades var Sverige, England, Italien och Danmark. Eftersom det bara fanns fyra deltagarnationer inleddes turneringen med semifinaler. Sverige vann finalen över England på straffar.
Blågults mästerskapsfacit under 2000-talet ser ut enligt följande:
OS 2008, ut i kvarten
VM 2007, ut i gruppen
EM 2005, förlorade i semifinal
OS 2004, förlorade i semifinal
VM 2003, silver
EM 2001, silver
OS 2000, ut i gruppen

Alltså, ett guld - som knappt räknas - och en mästerskapsmedalj på de senaste sex åren. Jag kan, som sagt, inte begripa årets EM-mål.

Helt rätt av Eduardo att filma

Eduardo stängs av i två matcher efter sin filmning mot Celtic. Arsenals kroat kastade sig i motståndarnas straffområde, fick straff och slog själv in bollen i mål. Helt rätt av Eduardo att filma – att vinna skyr inga medel. Även ett korrekt beslut av Uefa.

Så har transferfönstret stängts för den här gången. Vad hände då? Inte så mycket i Sverige. Elmarna har jag redan skrivit om. Pierre Bengtsson lämnade AIK för Nordsjälland, precis som jag skrev om i söndagens tidning.
I England fortsätter Tottenhams manager Harry Redknapp att försöka förinta sin förra klubb Portsmouth. Nu har han hämtat in Niko Kranjcar som ersättare för skadade Luka Modric. Bra värvning. Jag har tyckt om Kranjcar länge, och nu satt han på ett utgående kontrakt i hopplösa Pompey.
Aston Villa gjorde precis vad som behövdes, värvade en mittback. Och inte vem som helst, utan Svennis favorit Richard Dunne. Fotbollen har blivit en märklig värld. För en vecka sedan var Dunne lagkapten i hårdsatsande Manchester City, sedan värvades Lescott från Everton och plötsligt paniksäljs lagets ledare till Aston Villa.
Everton, i sin tur, ersatte Lescott med Johnny Heitinga från Atlético Madrid.
Bolton värvade Ivan… nej inte Óbolo, utan Klasnic från franska Nantes. Jobbigt för Johan Elmander som förmodligen kommer att förpassas till bänken.

Jag och Martin tänkte samma tanke för någon dag sedan, för ovanlighetens skull han skåningen först. Ibland är det svårt att ta damfotbollen på allvar. Speciellt när Norges målskytt heter Storlökken, eller när en svensk medelmåtta jämför sig med Zlatan Ibrahimovic.

Zlatans sköna ligadebut

Skönt att den där Zlatan tystade alla tvivlare och nätade i ligadebuten.
Jag förstår inte hur man kan ifrågasätta Zlatan innan han har gjort en seriematch för Barcelona. Som så många gånger tidigare gav han svar på tal, på fotbollsplanen. Ge mig en anledning till varför Zlatan inte kommer att lyckas i Barca.
Jag tror att den svenske anfallaren kommer göra fler än 15 mål i år.

Och när vi ändå är inne på svenska idrottsstjärnor. Magnus Hedman…

Óbolo är en begränsad spelare

Omgång 21: Plötsligt ser IFK Göteborg och AIK ut att vara de två starkaste kandidaterna till SM-guldet. Blåvitts 4–0-seger över Elfsborg är oerhört imponerande och Gnagets 1–0 mot Trelleborg var lika väntat som att Tony Gustavsson skulle få sparken av Hammarby. Bajens styrelse fick nog efter 0–3 mot Kalmar FF och trots segern var smålänningarna omgångens förlorare i guldracet. Rasmus gjorde sin sista match i laget, David skrev på för Fulham och vips har tre bröder Elm flyttat ifrån de regerande mästarna. Där försvann tolv mål och sju assist. Och nu känns inte Kalmar kapabla till att försvara sitt guld.
Häcken då. Laget som, utifrån sina resurser, har åstadkommit det bästa resultatet hittills. Peter Gerhardsson gör ett fantastiskt bra jobb på Hisingen. Sexa i allsvenskan och bara sex poäng bakom nästa motståndare, ledande AIK. Vinst där och Häcken är med i kampen om SM-guldet. Det ni!

Signifikativt för de fyra topplagen är deras enorma styrka på hemmaplan. AIK har sju vinster på Råsunda, IFK Göteborg har nio på Gamla Ullevi, Elfsborg sju på Borås Arena och Kalmar FF åtta på Fredriksskans.

Örgryte är det formstarkaste bottenlaget. Segern mot BP innebär att ÖIS bara är fem poäng ifrån Hammarbys kvalplats. I nästa omgång spelar göteborgarna mot Halmstad, som bara har tre poäng mer än Bajen.

Till sist: Jag tror aldrig att det var nära att Iván Óbolo såldes från AIK. Han är snart 28-år, har "bara" gjort sju allsvenska mål i år och är en begränsad spelare. Det finns gott om anfallare med likvärdiga egenskaper utanför Sverige.

Riggad lottning?

Riggad eller inte? Thats the question. Seriöst, hur stor är sannolikheten att Zlatans Barcelona lottas in i samma grupp som Inter? OCH att Kakas Real Madrid lottas tillsammans med Milan. Helt sanslöst. Zlatan mot Eto'o, snacka om match i matchen. Återkommer till vilka lag som går vidare från respektive grupp. Förhoppningsvis vankas det tävling, och då kan jag ju givetvis inte avslöja facit.

Vinna skyr inga medel

Låt oss sammanfatta Arsenals säsongsinledning under tiden som vi väntar på kvällens Champions League-lottning. Arsenal har inlett säsongen på ett övertygande sätt. Vermaelen har varit den general som jag förutspådde innan serien startade, Wilshere blommar och Den lille tsaren levererar. På mittfältet har Song varit den där bollvinnaren som jag har efterlyst, men ändå är jag inte övertygad om att han klarar av att stå upp mot topplagen. Återstår att se om jag har fel när Arsenal möter Manchester United på lördag. Mitt bland belgare, ryssar och talanger står en brasiliansk kroat. Eduardo da Silva. Och han är den som har imponerat mest på mig. Mot Portsmouth hade stackars Kaboul behövt en moped för att hänga med i svängarna. Och i returmötet med Celtic förde han sitt lag till Champions League genom att fixa straffen som dödade matchen. Straffen ja, säga vad man vill om filmningar. Personligen tycker jag att Eduardo gjorde helt rätt i att slänga sig. Att vinna skyr inga medel.
Det är lätt att imponeras över The Gunners start, men samtidigt måste man ha i åtanke att laget har haft ett relativt behagligt schema.

Det snurrar i min skalle

Hussfelt och Brolin förstörde Zlatans tävlingsdebut. Ekwall ansåg att IFK Göteborg var närmast seger mot Djurgården. Liverpool värvar "Monstret". Och förlorar mot Aston Villa. Damlandslaget siktar på EM-guld – trots att de inte har tagit en mästerskapsmedalj på sex år. Usain Bolt i en Manchester United-halsduk.
Konstigt va?
Och om någon undrar hur det kommer sig att Djurgården är på väg mot superettan, kör en bildgoogle på några av lagets spelare – till exempel Janne Tauer-Beckenbauer och han från Enköping som heter Rajalakso i efternamn. Majoriteten av bilderna som dyker upp är från Stockholms uteliv. Det är deras val. Men man behöver inte vara Einstein för att räkna ut hur pojkarna presterar på en fotbollsplan.
Inga konstigheter.

Proppen ur för Örgryte

Det var en allsvensk omgång som gav mersmak om framtiden. För efter dagens förlust mot Gais kan vi väl konstatera att proppen gick ur för Öis. Nu känns det som att Sällskapet har en – näst intill – omöjlig uppgift framför sig. För Gais var segern otroligt viktig, såklart. Speciellt med tanke på att Djurgården förlorade mot Örebro. På tal om Djurgården. Dan Burlin från start. Hur svårt kan det vara att ta ut det bästa laget? Andreé Jeglertz brist på kunnande håller på att föra ut Djurgården ur allsvenskan.

Och i toppen fortsätter AIK att vinna med uddamålet. Starkt att än en gång vända ett underläge till seger. Bojan Djordjic börjar verkligen att hitta formen, mot Halmstad låg han bakom båda målen. Dåligt av HBK att inte vara vakna på hörnan som ledde till Óbolos mål. Det är inte första gången som AIK nätar efter den varianten.

IFK Göteborg slarvade bort tre poäng mot Helsingborg. Och Rehn/Olsson trilskas med ett spelsystem som det inte finns resurser för. Wernbloom var gjuten som släpande anfallare och han lämnade ett tomrum efter sig som tränarna försöker fylla med Hannes Stiller. Problemet är bara att Stiller är en ren boxspelare. På något sätt känns det som att tränarna dumförklarar sina spelare, att de anser att killarna inte är smarta nog för att anpassa sig till ett nytt spelsystem. Vi ser det i Djurgården, vi ser det i IFK Göteborg och vi ser det väl delvis i Malmö FF, tränare som inte agerar utifrån sitt material, – det blir som att de sätter sig själva framför spelarna.

Gefle fortsätter att imponera. Åtta i allsvenskan efter en poäng borta mot Kalmar FF. Inte många som trodde på det innan säsongen. Men när många pratar om Gefles prestation har plötsligt Häcken klivit upp på en sjunde plats. Vem kunde förutspå det?

Premier League 2009/10

I dag drar Premier League igång och ni som har följt mitt bloggande vet att det innebär ännu en i raden av prestigefyllda tävlingar. Jag ska mäta mina kunskaper mot Martin och Jesper. Mina två motståndare är ganska usla, ni hittar deras tips om ni via den här sidan länkar er in på deras bloggar. Nåväl, årets PL är intressant ur flera olika perspektiv. Kan Manchester United försvara sin titel utan Ronaldo? Blir Owen en flipp eller flopp? Hur sårbar är förlusten av Xabi Alonso för Liverpool? Och hur jävla bra kommer den lille tsaren att vara under en hel säsong i Arsenal? Frågorna kommer att besvaras under resans gång. Men först ska vi tippa. Och som Jokern säger till Batman när färjorna ska flyga i luften: ”And here we go.”


1. Chelsea
På tre år har laget tränats av Mourinho, Grant, Scolari och Hiddink. Det
var väl egentligen bara Scolari som misslyckades med att nå resultat. Och
ändå verkar Abramovich tycka att gräset är grönare på andra sidan. Nu tror
jag faktiskt att den ryske ägaren har hittat rätt, till slut. För Carlo
Ancelotti är en av få tränare som har vunnit Champions League som spelare
och tränare, för samma klubb ­ – Milan ­ – dessutom. Han är oerhört kompetent
och med de titlar han har med sig i bagaget tror jag att spelarna i Chelsea
respekterar honom. Nu är det dock inte så enkelt att det räcker med en
skicklig italiensk coach för att vinna Premier League. Nej, laget måste ju
vara hungrigt och innehålla lite kvalitet också. Och låt oss då börja med
John Terry. Mittbacken erbjöds en, minst sagt, hygglig summa med pengar för
att flytta till Manchester och spela för stadens hårdsatsande blåa lag.
Efter vilda spekulationer tackade Terry nej till City. Smart gjort. När John
Terry blev syndabock i CL-finalen för två år sedan lämnade han Moskva i
tårar och jag tror att hans ögon fortfarande svider och hjärtat bultar efter
revansch.

Nu glömmer vi pengar ett tag, tills vi kommer till laget som slutar
femma i PL. John Terry, Frank Lampard och Didier Drogba ­ – som nyligen
förlängde sitt kontrakt – ­ är lagets centrallinje och samtliga skulle gå över
lik för att vinna PL-titeln. De vill inget hellre än att snuva Manchester
United på guldet. Tre år i rad har De röda jävlarna placerat sig högst upp i
tabellen.
Jurij Zjirkov är onekligen en spännande spelare. Den ryske
vänsterlöparen satte ett stort avtryck under EM. Jag har dock svårt att se
honom lyckas i Chelsea. Ancelotti spelar nämligen med ett diamantformat
mittfält och då känns det som att Zjirkov är en för offensiv ytterback.
Ashley Cole har bättre defensiva egenskaper och borde därför lägga beslag på
vänsterbacken. Vi går snabbt tillbaka till Drogba. Ivorianen var inte i
balans under Scolaris ledning, det var först när Hiddink tog över
lederskapet som Drogba växte. Nu trivs anfallaren igen, har skrivit på ett
nytt kontrakt och kommer förmodligen att ösa in mål.
Bästa målskytt: Didier Drogba

2. Liverpool
Många är skeptikerna som tror att förlusten av Xabi Alonso kommer att
göra riktigt ont. Och att en italienare inte kan ersätta en spanjor. Det
tvivlarna inte har förstått är att man måste se det ur ett bredare
perspektiv. Liverpool har nämligen gjort en oerhört smart värvning.
Förklaringen heter Michela Quattrociocche. Alberto Aquilanis flickvän har
flyttat med till Liverpool och hennes blotta närvaro kommer att få samtliga
spelare att göra sitt yttersta för att imponera och göra sig sedda. Vi tar
det en gång till. Quattrociocche.
Det ska bli väldigt intressant att följa Aquilani i Liverpool.
Italienaren är en spännande spelartyp som trots sin goda defensiv har
förmågan att gå på genombrott och skapa avgörande lägen. 2001 erbjöd Arsenal
och Chelsea honom fina kontrakt, men han ville spela för sitt favoritlag
Roma och tackade därför nej. Sådana spelare gillar vi.
Givetvis är Alonso en tung förlust för Liverpool. Men man måste ändå
tänka på att Benitez ville göra sig av med honom innan den förra säsongen.
Mittfältaren blev dock kvar och gjorde ett väldigt bra år. Man kan säga att
övergången blev försenad och att Liverpool, om vi talar ekonomi, tjänade
dubbelt så mycket pengar.

I fjol gjorde Liverpool sin starkaste säsong på nästan 20 år och det
hade mycket väl kunna bära hela vägen om det inte varit för den usla
inledningen. Lägg där till att Gerrard och Torres endast startade 14 matcher
tillsammans. Enligt årets spelschema har Liverpool en relativt enkel höst
och det talar för att laget inte blir sämre än förra säsongens andra plats.
Bästa målskytt: Fernando Torres

3. Manchester United
Största frågan är givetvis hur mycket sämre laget är utan Cristiano
Ronaldo. Det givna svaret borde vara mycket sämre, det räcker egentligen att
titta på statistik. Jag vet inte hur många mål portugisen har legat bakom
under de två senaste säsongerna, men jag höftar och säger ungefär hälften. Å
andra sidan har Sir Alex Ferguson en tendens att hantera den här typen av
förluster. Sälj en stor spelare, gå vidare och vinn titlar är lite av
Manchester Uniteds melodi. Med Ronaldo i åtanke är laget svårtippat i år.
Guld? Silver? Brons? För sämre än så blir det inte. Ersättaren heter Antonio
Valencia, kommer från Wigan och imponerade stort på mig i fjol. Vi kan dock
konstatera att han inte är i närheten av Ronaldo ­ – inte många är det ­ – men
ändå en god ersättare. Han kommer att göra mycket nytta för laget.
Försäljningen av Carlos Tevez kommer att göra ont. Argentinaren var inte
ordinarie, men hade en oerhört viktig roll. Jag tänker först och främst på
förra årets möte med Tottenham. Manchester United låg under med två mål
efter den första halvleken. Då kom Tevez in på plan och väckte hela laget
med sin enorma energi. De regerande mästarna kommer att sakna Tevez
karaktär. I det här fallet heter ersättaren Michael Owen och hur jag än
vänder och vrider på det så har Ferguson gjort en bra investering. Owen är
en striker som kom gratis till Man Utd. Anfallaren är ifrågasatt i stora
delar av England, eller i hela världen till och med. Jag tror på Owen på
grund av att han har en enorm kapacitet och för att han drivs av att visa
att han fortfarande håller världsklass. Men som sagt, Manchester United
skulle behöva en spelare likt Tevez för att försvara sitt guld.
Bästa målskytt: Wayne Rooney

4. Arsenal
Att det ska vara så förbannat svårt att värva en riktig bollvinnare på
mittfältet. Wenger har ännu inte klarat av att ersätta Viera, eller för den
delen bygga en riktigt bra backlinje. Tur då att Andrei Arshavin finns att
tillgå. Sex mål och fem assist på tolv matcher i fjol, och på något sätt
känns den lille tsaren som ett nyförvärv. Adebayor ut och ryssen in. Kolo
Touré ut och Belgiens lagkapten Thomas Vermaelen in. Jag är osäker på bytet
i backlinjen, men man borde vara en ledare om man är lagkapten för ett
landslag, och det är precis vad Arsenal behöver, en som kan styra upp Gallas
och company när förvirringen tar vid. Och det ska bli spännande att se
17-åringe Jack Wilshere blomma ut. En riktig talang som besitter en
fantastisk speluppfattning och ett väldigt bra passningsspel.
Bästa målskytt: Andrei Arshavin

5. Manchester City
Laget med ett överskott av anfallare. Tevez, Robinho, Benjani,
Adebayor, Bellamy och Santa Cruz slåss om två platser. Kan stora egon vara
harmoniska på en bänk i Manchester City? Nu tror jag att en loj Adebayor
mest är ute efter pengar. Han är inte spelaren som City behöver och frågan
är om han kan ta en petning. Men man vet ju aldrig, han kanske får en nytändning i City och vräker in mål.
Däremot kommer Carlos Tevez att göra mycket nytta med sin attityd och
inställning, och det är precis den typen av spelare som Manchester City
behöver bygga kring. Viktigast kommer ändå ett annat nyförvärv att vara,
nämligen Gareth Barry. Han kommer att vara ledaren som balanserar laget.
Kolo Touré har också hämtats in och blir viktig tillsammans med Micha
Richards.
Bästa målskytt: Emmanuel Adebayor

6. Everton
Femma förra säsongen. Då ska man ha i åtanke att utmärkte tränaren David
Moyes tvingades att klara sig utan anfallare i flera matcher. Plus att Mikel
Arteta och Phil Jagielka var skadade under en längre period.
David Moyes har fått kontinuitet i sitt manskap. Laget är sammansvetsat
och defensivt skickligt. Det räcker ganska långt. Det som saknas för att ta
ytterligare kliv är en spelare av klass. Har inte Everton någon bra
anfallare då? Jo. Han har hämtats in från Manchester City och kommer att bli
väldigt viktig för staden Liverpools näst bästa fotbollslag.
Bästa målskytt: Jo

7. Aston Villa
Martin O¹Neill har gjort ett fantastiskt jobb med Aston Villa. Men med
tunga förluster i Gareth Barry och Martin Laursen tror jag att förra årets
sjätte placering blir svår att upprepa. Aston Villa har en riktigt bra
offensiv där den snabba duon Ashley Young och Gabriel Agbonlahor ständigt
oroar motståndarförsvar. Och James Milner har Englands känsligaste högerfot.
Aston Villa saknar bra försvarare, även om Habib Beye är kompetent.
Nyförvärvet är en av väldigt få spelare som kan lämna Newcastle med huvudet
någorlunda högt. Fabian Delph, ny från Leeds, är liraren som alla talar om.
Flipp eller flopp? Jag har aldrig sett killen spela, men jag litar på den
gamle landslagsspelaren och tillika Harrys pojk, Jamie Redknapp. Den förre
Liverpoolmittfältaren, som skriver för Daily Mail, tror stenhårt på
Delph. Skeptikerna anser att han är för liten, men om lille Mark Noble kan
glänsa i West Ham så tror jag definitivt att Delph kommer att lyckas i Aston
Villa.
Bästa målskytt: Gabriel Agbonlahor

8. Tottenham
Genom att tippa Spurs i toppen har jag gått på en nit varje gång vi har
haft den här tävlingen. Men man ska väl lära sig av sina misstag. Tottenham
saknar en riktig bollvinnare på det centrala mittfältet. Och det behövs med
spelare som Modric, Lennon och Defoe. Nu är det tänkt att Palacios ska bana
väg för den kortväxta trion, men det tror jag inte att han är kapabel till.
Backlinjen, med Ledley King i spetsen, är bra men väldigt skadebenägen.
Peter Crouch är en smart värvning av Harry Redknapp, han kommer att nicka in
en hel del mål efter inlägg från de små och snabba yttrarna. Luka Modric
blir den sevärdaste attraktionen på White Hart Lane.
Bästa målskytt: Peter Crouch

9. West Ham
Zola gör ett bra jobb med West Ham. Förra säsongen slutade laget nia och jag tror att den bedriften upprepas i år. Föreningen kämpar med sin ekonomi och det är på många sätt imponerande att de inte hamnar längre ned i tabellen. Robert Green är en väldigt bra målvakt och får ses som en av lagets nyckelspelare. Men det jag går igång mest på är mittfältet. Där hittar vi Scott Parker, Mark Noble, och Jack Collison. En relativt kortväxt trio för att vara ett mittfält i Premier League. Mark Noble såg jag i U21-EM mot Sverige och då framstod han som en liten lirare. Samtliga kombinerar fysik – inte så mycket styrka utan mer uthållighet – med ett bra passningsspel och fin förståelse. Och jag tror väldigt mycket på Jack Collison i år. 20-åringen är en framtida landslagsspelare. Zola borde veta vad han har fått i nyförvärvet Luis Jimenez från Inter. Det ska bli spännande att följa honom, likt Junior Stanislas.
Bästa målskytt: Dean Ashton

10. Sunderland
16:e plats förra året och om ärligheten ska fram hade jag tänkt att placera dem i närheten av den platsen i år igen. Tills jag såg deras mittfält. Albanska nyförvärvet från Marseille Lorik Cana kommer att vara motor och göra mycket nytta för de offensivt duktiga ytrrarna Richardson och Malbranque. Cana har en riktig vinnarkaraktär och utsågs till lagkapten när han landade på engelsk mark. Framåt har laget förstärkts med Darren Bent från Tottenham. Han kommer definitivt att göra en del mål. Och från Manchester United har Sunderland hämtat in Frazier Campbell, som såg helt okej ut i U21-EM. Backlinjen är ganska svag.
Bästa målskytt: Darren Bent

11. Fulham
Vad gjorde Roy Hodgson förra året egentligen. Oerhört starkt att sluta sjua i PL. Nu tror jag att bedriften blir svår att upprepa, dels för att det känns som att laget överpresterade i fjol, dels för att Nordens näst bäste mittback – efter Daniel Agger – mycket väl kan försvinna. Jag pratar givetvis om norske Brede Hangeland. Arsenal har visat ett stort intresse för honom, och det kommer nog bli svårt för Roy att behålla sin nyckelspelare. Clinton Dempsey imponerade för USA i Confederations cup och han blir en viktig kugge i årets Fulham. Längst fram finns Andy Johnson och han är precis den kontringsanfallare som laget behöver. Mark Schwarzer är bra i mål.
Bästa målskytt: Andy Johnson

12. Blackburn
Många humörspelare som kan vara riktigt bra när allt klaffar. Jag tänker främst på El-Hadji Diouf, Benny McCarthy, Brett Emerton – som är skadad och missar stora delar av hösten – och Christopher Samba. Kul med nordiska inslag i form av Martin Olsson, Lars Jacobsen och Morten Gamst Pedersen. Av dem är svensken förmodligen ensam om att inte få starta. Sydafrikanska Elrio van Heerden och franska Steven N’Zonzi kan mycket väl bli publikfavoriter på Ewood Park.
Bästa målskytt: Benny McCarthy


13 . Bolton
Ett ganska profillöst lag som ändå kommer att ta sina poäng. Gary Cahill och Zet Knight är inte ligans mest sevärda mittbackspar, men ändå stabilt och effektivt. Kevin Davies och Johan Elmander är ett fysiskt anfallspar som kommer att riva och slita för att laget ska undvika bottenträsket. Den finske målvakten Jussi Jääskeläinen är väldigt viktig.
Bästa målskytt: Kevin Davies


14. Birmingham
Årets bästa nykomling. Och laget innehåller flera intressanta namn. Eller vad sägs om Lee Bowyer som har bråkat sig bort från flera klubbar och Martin Taylor som knäckte benet på Arsenals Eduardo. Men det finns kvalitet också. Birmingham har gjort en väldigt bra värvning i skotske mittfältaren Barry Ferguson. Och förutom att han är 2000-talets bästa skotska spelare kommer han säkert bra överens med Bowyer. Ferguson är nämligen avstängd från sitt landslag på livstid efter en fylleskandal. Ni ser, det kan bli rock ’n roll i Birmingham. Och mitt i all galenskap står Sebastian Larsson och vill slå frisparkar. Det brukar han göra bra och det kommer säkert att komma något mål och några känsliga assist från svenskens fina högerfot. Joe Hart är en bra målvakt och i anfallet hoppas fansen på Ecuadors målkung Christian Benitez.
Bästa målskytt: Christian Benitez

15. Hull
Var med i toppstriden fram till november förra säsongen. Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Men vi kan börja med att skriva om Jens Fjellström. Experten som i november sa att Hull är det största som har hänt klubblagsfotbollen sedan 80-talet. Därefter tog de väl tio poäng. Med det kan vi lära oss att man ska vara försiktig med att hylla lag för tidigt. Till laget då, Michael Turner är en väldigt bra mittback som mycket väl kan lämna klubben inom kort. Liverpool har redan varit på honom. På mittfältet huserar Geovanni och Jimmy Bullard. Och längst fram finns 19-årige jättelöftet Altidore som är utlånad från Villareal, samt Daniel Cousin som har kapacitet att leverera, men ändå har en hel del att bevisa. Phil Brown är en sympatisk tränare som i halvlek under en match förra året skällde ut sitt lag i mittcirkeln.
Bästa målskytt: Altidore

16. Portsmouth
Krislag som verkligen är på väg utför. Till den här säsongen har Portsmouth tappat Peter Crouch, Glen Johnson, Laurén, Sean Davies och Djimi Traoré. Jag tror ändå inte att de åker ur PL. För det finns faktiskt några spelare som är tillräckligt bra för att hålla kvar sitt lag i serien. Jag tänker på mittfältarna Niko Kranjcar, Papa Bouba Diop och Basinas. Anfallarna Kanu, Nugent och Utaka. Samt målvakten David James. Backlinjen är medioker med spelare som Finnan, Kaboul, Distin och Hreidarsson.
Bästa målskytt: Kanu

17. Stoke
”Throw that fucking ball as far as you can.” Så lär det låta i Stokes omklädningsrum minuterna innan avspark. Och orden riktar sig förstås till långkastaren Rory Delap. Där har laget ett vasst anfallsvapen som säkert leder till ett och annat mål. Ryan Shawcross är en väldigt spännande mittback som Liverpool håller ögonen på. Tillsammans med Abdoulaye Faye har Stoke ett väldigt stabilt mittlås. Bakom dem tillför danske målvakten Thomas Sörensen trygghet. Mittfältet är ganska svagt, och Salif Diao och Matthew Etherington måste ta ett stort ansvar. Framåt finns några rutinerade rävar i James Beattie, Dave Kitson och Ricardo Fuller.
Bästa målskytt: James Beattie

18. Wigan
Roberto Martinez är en spännande tränare som tidigare har spelat i Wigan. Förra året gjorde spanjoren succé i Swansea och nu har han tagit steget till PL. Med sig har han plockat kreative landsmannen Jordi Gomez som var riktigt bra i Swansea. Återstår att se huruvida han står sig i Premier League. Titus Bramble kan man säga mycket om. Wigans fans älskar honom, medan övriga delar av England skrattar åt försvararen. Jason Scotland är också ny från Swansea där han öste in mål. Wigan är svårtippat med tanke på att flera av de tänkta nyckelspelarna kommer från Swansea som vann League One.
Bästa målskytt: Jason Scotland

19. Wolverhampton
Anfallarna Kevin Doyle, från Reading, och Sylvan Ebanks-Blake är lagets bästa spelare och väldigt mycket hänger på dem. De måste verkligen leverera för att kontraktet ska förnyas. Bakom anfallsduon finns inte mycket att skryta med. Michael Kightly och nyförvärvet från Röda Stjärnan Nenad Milijas är helt okej, men inte tillräckligt skickliga för att bära ett PL-mittfält.
Bästa målskytt: Kevin Doyle

20. Burnley
Profillöst där de flesta håller den förre Manchester United-spelaren Chris Eagles som den största stjärnan. Han kommer säkert att bli sevärd, men jag anser att Wade Elliot är lagets bäste spelare. Förra året spelade han upp Burnley till PL och även om de kommer att åka ur så kan vi räkna med att mittfältaren är i Englands bästa serie för att stanna. Danske målvakten Brian Jensen var oerhört bra förra säsongen och i år vilar ett tungt ansvar på hans axlar. Nä, det blir för tufft för Burnley.
Bästa målskytt: Wade Elliot

Skytteligan
1. Fernando Torres
2. Didier Drogba
3. Wayne Rooney

Hur många mål gör:
Berbatov – 8
Owen – 15
Rooney – 17
Bendtner – 7
Arshavin – 16
Van Persie – 12
Kuyt – 9
Torres – 26
Voronin – 2

Assistligan
1. Steven Gerrard
2. Valencia
3. Arshavin

Tre tränare som får sparken
1. Mark Hughes
2. Harry Redknapp
3. Paul Hart

Spelaren som står för den största skandalen utanför plan
Lee Bowyer

Årets målvakt – Peter Cech
försvarare – John Terry
mittfältare – Steven Gerrad
anfallare – Fernando Torres
tränare – Harry Redknapp

Det lag som gör flest mål respektive minst mål
Flest – Chelsea
Minst – Burnley

Vilket lag som släpper in flest/minst
Flest – Burnley
Minst – Liverpool

Ljungskiles förra tränare kan ta över Norge

Tre elefanter balanserade…
…dessvärre tyckte inte alla av dem att den där balansgången var så intressant, så det slutade med att två föll pladask. Jag pratar givetvis om IFK Göteborg och Helsingborg som åkte ur kvalet till Europa League, medan Elfsborg balanserar vidare som ensam svensk. Starkt av boråsarna att slå ut portugisiska Braga.

Men svensk klubbfotboll är ändå en bit ifrån våra grannar i väst. I onsdags såg jag Stabaek-FC Köpenhamn och det var längesedan jag bevittnade en så bra fotbollsmatch mellan två nordiska lag. Pontus Farnerud var planbäst och imponerade stort med ett fartfyllt och klokt passningsspel. Oftast framåt. Där oroade Fredrik Berglund och Daniel Nannskog de danska försvararna som kan tacka sin utmärkte målvakt Jesper Christensen för att nollan hölls intakt – det är lätt att förstå att Johan Wiland har en fast plats på bänken. Oscar Wendt gjorde en stabil match som vänsterback. Det var även kul att se Ailton, César Santin och Atiba Hutchingson. Och hjälten Jesper Grönkjaer, förstås.

Efter matchen gästade Stabaeks svenske tränare (som har tränat Ljungskile) Janne Jönsson den norska tv-studion. Man kan väl lugnt påstå att han är het i Norge. Det mesta av snacket handlade om att norrmännen vill se skåningen som sin nästa förbundskapten. Spännande. Fortsättning lär väl följa i det ämnet. Just det, höll på att glömma. Johan Andersson gjorde comeback i Stabaek efter sitt långa skadeuppehåll. Han är en spelare som jag alltid har tyckt om. Hans spelstil saknas i Sverige, väldigt kvick med fin teknik som gillar att utmana och slå ut sin motståndare. Ytterst märkligt att han hamnade i Roland Nilssons frysbox i Malmö FF. Det säger mer om "Rolle" än om Johan. Men han flyttade upp till Oslo och avancerade i karriären, och gjorde tolv mål på 25 matcher under sin första säsong i Stabaek.

Och jag vill spinna vidare lite på Pontus Farnerud eftersom jag gladdes så mycket åt hans insats. Pontan är underskattad. Jag har sett många matcher med Malmö FF i år. Och jag tycker inte att Daniel Andersson är dålig, men han är sämre än Pontus Farnerud. Ja, jag vet. I landslaget vinner man mycket på att vara en bra karaktär och ha rutin.

Här är lagen som åker ur allsvenskan

Den allsvenska bottenstriden känns mer intressant än kampen om guldet. Djurgården, Hammarby och Gais kämpar för att hålla sig över kvalstrecket. Ovanför dem har Halmstad börjat att darra. Och längst ned i tabellen har Öis vaknat.
Örgryte har dock kommit till insikt för sent. Sebastian Johansson är precis vad de behöver, en krigare som gör allt för att ta poäng. Och nu när firma Allbäck/Santos hittar målet så kommer Sällskapet att plocka några poäng, men det kommer inte att räcka till allsvenskt spel 2010. Göteborgarna åker ned till superettan och med sig tar de ett annat lag från samma fina stad, nämligen Gais. Jag trodde att Alexander Axén skulle få ut mer av sina makrillar. Med spelare som Wanderson, Per Ericsson och Mattias Lindström borde de ha tillräckligt med kvalitet för att hänga kvar, men nu tyder inte mycket på att det blir så.

Kval då. Jag tror att Halmstad rasar ihop och hamnar på 14:e plats. HBK har bara gjort tre mål på de nio senaste matcherna. Försäljningen av Andreas Johansson till Bochum har skadat laget rejält. Och med Anselmo på skadelistan ser det riktigt illa ut. Jag förstår att Halmstad vägrar att sälja Tim Sparv.

Djurgården kommer att hänga kvar mycket tack vare Mattias Jonson som blir bättre och bättre för varje match. Och om bara Jeglertz kan förstå att Mikael Dahlberg är en forward så har Dif en tillräckligt bra anfallsduo för att fixa ett nytt kontrakt. Sen får nog Super-Bo göra en comeback och styra upp saker och ting. Jag menar, har Göran Aral gjort ett rätt sedan han tillträdde som sportchef?

Om det är något allsvenskt lag som saknar kontinuitet är det Hammarby. Och det är ju inte bra, såklart. Men efter alla jobbiga förluster - Davies, Jensen Lolo mm - behövs det nya spelare i laget. Så med två nya brassar, en ytter från Husqvarna, Andreas Dahl och Patrik Gerrbrand tror jag att Bajen grejar kontraktet.

Hur många år är Ragnar Skanåker?

Grej of the day. Ragnar Skanåker tog SM-silver i pistolskytte. Hur gammal är han egentligen? Frågan diskuterades livligt på redaktionen. Och här kommer svaret, Ragnar är 75 år.
När jag tänker på skillnader mellan en 75-åring och en 25-åring, slås jag av att den äldre borde ha sämre egenskaper för att avfyra en pistol. Sämre syn och lite mer darr i kroppen. Hade du, om du var tvungen, valt att stå i skottlinjen framför en 75-åring eller en 25-åring? Ja, i går hade jag utan tvekan sagt att jag hade gamblat mitt liv framför 75-åringen. Men nu, efter Ragnars forstatta framgångar vettefan.
OCH, man undrar ju hur återväxten ser ut inom svensk pistolskytte. När kommer ett generationsskifte?

Lite mer om Oasis favoritlag

Och vi kan ju fylla på inlägget om Manchester City. Tidigare var det lagets offensiv. Nu kan vi lika gärna ta defensiven. För med Kolo Touré stärkte laget upp sitt försvar rejält. Den förre Arsenalspelaren blir enormt viktig bland Citys överbelastade anfallsbesättning. Nu har de Micah Richards, Kolo Touré, Nedum Onuoha, Wayne Bridge och Richard Dunne. En bra högerback sen kan vi börja snacka topp 5.

Nightswimming deserves a quiet night

Först tänkte jag upplysa er om att Zlatan Ibrahimovic har gått till Barcelona.
Nu till något helt annat, nämligen simning. 15 världsrekord på tre VM-dagar, sen orkade jag inte fortsätta att räkna. Simning har utvecklats till en riktig pajas-sport. Bakom utövarnas framgångar – Phelps undantaget – ligger en superdräkt, som inte alla får använda.

Det ska ju vara speciellt att sätta världsrekord, nu är det mer väntat än oväntat och publiken sitter fint på sina platser och applåderar rekorden. Tråkigt. Ogenomtänkt. Och bakåtsträvande. Nu har dock det Internationella Simförbundet, FINA, beslutat att förbjuda superdräkten. Då kan man ju tycka att alla världsrekord från årets VM ska strykas, så är dock inte fallet.
Det fanns ändå tre saker från världsmästerskapet i Rom som fick mitt hjärta att slå lite snabbare.
1. Michael Phelps seger över Milorad Cavic på 100 meter fjäril.
På förhand haglade psykningarna från Cavic. Serben hävdade att han var före Phelps i OS, men att det blev en arrangörsmiss. Phelps beklagade sig för orättvisan i att han inte använder en superdress, när Cavic simmar i dräkten. Varpå Cavic svarade att han kan köpa en superdress till Phelps inom en timme.
Efter 50 meter ledde Serben med över en sekund. Men Phelps stod för en makalös prestation när han hämtade upp underläget och fullkomligt krossade Cavic. Dessutom var båda under 50 sekunder, vilket ingen tidigare har varit.
2. Sarah Sjöströms världsrekordslakt på 100 meter fjäril.
Jag brukar ha svårt för att hitta svenska idrottsutövare med "det där lilla extra" som får mig att känna patriotism. Men när 15-åringen visade vuxna människor hur man simmar och slaktade världsrekordet, då fick jag svårt att hålla tillbaka mina känslor.
3. Hemmasimmaren Alessia Filippis guld på 1500 meter.
Inte så mycket för att hon vann, utan för efterspelet. Francesco Totti satt på läktaren och ni som kan eran Rom vet att staden andas Totti. Romas lagkapten är kung. Punkt. Vad tror ni att journalisterna frågade Alessia Filippi om efter att hon simmat hem guldet? Om Totti, såklart. "Nej, han har inte sms:at, men jag vet att han visste att jag skulle simma, sa Alessia, som tyckte att frågan var helt normal och självklar.

Är Zlatan en lögnare?

Ronaldo har nyligen gjort det. Och nu var det Zlatans tur att kyssa klubbmärket på sin nya matchtröja innan han ens hunnit få på sig den. Ett ytligt beteende som enbart handlar om att fjäska med föreningens supportrar. Och här sitter jag och mår dåligt av att det äkta inom fotbollen är på väg att försvinna. Klubbkänsla är snart ett minne blott.
Zlatans presentation på Camp Nou var löjeväckande. Svenskens hyllning av Inter-bossen Moratti var fin, men därefter spårade festen ur. Zlatan babblade på om att det är en dröm att vara i Barcelona eftersom det alltid varit hans favoritklubb. Bortgjord. Det vet ju ni som följer min blogg. I slutet på det här klippet, som jag lagt upp tidigare, förstår ni varför Zlatan gjorde bort sig på sin presentation i Barcelona.




Lite kul att Zlatan pratar om den brasilianske anfallaren Ronaldo. Man kan väl säga att svensken följer sin gamla idols fotspår. Första steget i proffskarriären för båda var att etablera sig i en holländsk toppklubb. Sedan tog båda steget vidare till att bli storstjärnor i Sydeuropa. Steg tre var att gå till Inter och göra succé. Avslutningsvis, ta flyget från Milano till en spansk superklubb.

Have Svennis gone Notts?

Sven-Göran Eriksson blir sportchef i Notts County som huserar i engelska League 2. You canNotts be serious! Galet va? Inte alls. Svennis val är fantastiskt kaxigt. Han väljer bort betydligt större föreningar för att gå rakt in i världens äldsta fotbollsklubb - med bara tre år kvar till de firar 150 år. Tänk själva, nu spelar laget i Englands fjärde bästa division. Om tre år, med rätta förutsättningar, kan Notts County få all anledning att fira mer än bara 150 år. Svennis pratar om en utmaning och viftar bort allt snack om att han är girig. Jag tror honom, delvis. Klart att han får pengar. Vilken stjärna får inte det i dagens fotboll? Vem kallade Ronaldo för girig när han valde Real Madrid? Jag tror att Svennis har gått i gång på att klubben ska pumpa in mellanöstern-pengar på spelarköp. Det är som att lira Manager. Vem har inte startat upp ett spel med en mindre klubb i hopp om att föra upp dem till Premier League.

Deutschland, Deutschland über alles

Man kan väl lugnt säga att Marcus Bergs övergång till Hamburg hamnade i skymundan av Zlatan-affären. Jag är glad över att Mackan valde Hamburg. Bundesliga är en väldigt bra liga som är oerhört underskattad i Sverige. Varför då? För att det inte spelar så många svenskar där. Markus Rosenberg, Pelle Nilsson och Matias Concha är undantagen. Och därför är det kul att Marcus Berg, som är het efter U21-EM, väljer Tyskland. Hamburg är ett topplag – kom femma förra året – som passar Berg bra. Och sen är det ju lite komiskt att han hamnar i just Hamburg som IFK Göteborg besegrade i 1982-års Uefacupfinal. Han blir dock inte den första svensken i klubben eftersom Martin Dahlin och Niclas Kindvall varit där under 90-talet.

Från Bundesliga till Premier League. Manchester City har synnerligen värvat till sig ett spännande lag. Gareth Barry, Carlos Tevez, Emmanuel Adebayor och Roque Santa Cruz har skrivit på för klubben. Räkna med offensiv fotboll på City of Manchester Stadium. Hur de kommer att formera sitt lag har jag ingen aning om. Det finns en hel del att välja på. Eller vad sägs om Bellamy, Robinho, Ireland, Petrov, Elano, SWP, Benjani, Bojinov.

Får jag va här fast jag inte är död?

Jag säger som det är att allt är sådär, bara sådär, sådär som det är såhär års, och blir det inte bättre så lägger jag ner, så är det.

Nu är det inte så illa, men Krunegårds låt, Den som dör får se, är bra.

Nej, det är bättre så här års och jag tänker inte lägga ner, så är det.

Jag skulle ha jobbat halvdag i fredags. Men Zlatan ville gå till Barcelona. Då kom chefen och frågade om jag ville skriva en krönika. Jag tar det en gång till.

…om jag ville skriva en krönika. Det ville jag så klart. Så nu har jag skrivit min första krönika för Svenska Dagbladet. Är det mer okej att jag e här nu då?

Så här blev den. Håller ni med?

Fem Serie A-titlar på lika många år i Italien. Och uttåg ur Champions Leagues åttondelsfinal tre år i rad. Det är klart att Zlatan Ibrahimovic flyttar till Barcelona för att vinna Champions League, men det är inte den enda orsaken.

Den svenske anfallaren har gjort sitt i Italien. Han har vunnit Serie-A, italienska cupen och skytteligan. När Inter i år åkte ut ur åttondelsfinal i Champions League för tredje gången i rad var det nog. Och med tanke på den utveckling som spansk fotboll har haft det senaste året – Europas bästa landslag och klubblag – så var det givetvis dit Zlatan ville.
I Spanien har han störst möjlighet att utvecklas till en ännu bättre fotbollsspelare. Där får han lira med och mot skickligare spelare i en bättre och jämnare liga. Intresset inför årets säsong i La Liga är otroligt stort, mycket tack vare Real Madrid som tar till alla medel för att snuva Barca på titlar. De har värvat stjärnor för över 2 miljarder svenska kronor och det kommer att bli hyperintressanta El Clásico-matcher.

Italien kämpar dagligen för att glappet till La Liga och Premier League inte ska bli ännu större. Zlatans flytt från Milano kommer dock inte att bli vidare kännbar för italiensk fotboll. Vinnare i Zlatans övergång till Barcelona är Inter och den svenske huvudpersonen. Visst, Inter tappar en riktigt bra fotbollsspelare. Men man får Samuel Eto'o som gjorde 30 mål förra säsongen, avgjorde Champions League-finalen och är en jämbördig anfallare med Zlatan. Och de får ytterligare en bra spelare i Alexander Hleb. Vitryssen var lysande i Arsenal och det är inte konstigt att han mest suttit på bänken i Barcelona där konkurrenterna hette Messi och Henry. Och de får över 540 miljoner som de kan spendera på ännu en bra spelare. Kanske på en stjärna som vill ha…eller jag menar ta tröja nummer 10.