Allsvenskan 6–8

6. Malmö FF
Det finns riktigt mycket individuell skicklighet i MFF. Wilton Figueiredo, Daniel Larsson, Edward Ofere, Rick Kruys, Guillermo Molins, Jeff Aubynn och Agon Mehmeti är några av MFF:s alla duktiga spelare. Den stora frågan är dock om samtliga är villiga att kämpa som ett kollektiv. Är Wilton och Aubynn beredda att täcka upp en yta om en medspelare går bort sig i defensiven?
Sedan känns det som att Malmös spelidé är något otydlig. Roland Nilsson värvade Daniel Larsson som en offensiv yttermittfältare. Nu är han di blåes viktigaste anfallare. Rolle har även försökt bygga laget kring Daniel Andersson på det centrala mittfältet. Nu ska han vara lagets viktigaste mittback. Wilton värvades som en målskytt. Gjorde han något mål förra säsongen? Ja, men inte i närheten av vad alla trodde. Och nu tvekar Rolle om Wilton ska vara anfallare eller mittfältare. Det är en del frågetecken runt MFF och samtidigt är pressen som vanligt väldigt stor på tränare och spelare. Vissa spelares egoism kommer att göra att MFF inte slutar bättre än sexa.
I förra årets tips hyllade jag Miljan Mutavdzic. Han gjorde mål i premiären, men några minuter senare skadade han sig så illa att han missade resten av säsongen. Nu är den serbiske mittfältaren på väg tillbaka. Därför gör jag ett nytt försök: Miljan Mutavdzic kommer att vara oerhört viktig för Malmö FF.

7. Örebro
Tråkiga ÖSK har förvandlats till ett spelande lag som är attraktiva att titta på. Tränare Sixten Boström fogar över en väldigt stark centrallinje. Jag tänker på John Alvbåge i mål, försvarsklippan Michael Almebäck, de centrala mittfältarna Nordin Gerzic och Alejandro Bedoya och den store dansken Kim Olsen – dansk dynamit! – som huserar på topp. Lägg där till Roni Porokara, Marcus Astvald och Patrik Anttonen så förstår man att Örebro har ett starkt lag. Jag sätter dock ett frågetecken för bredden, och risken finns att laget blir av med spelare i sommar.

8. Helsingborg
Mycket av årets Helsingborg handlar om Henke Larsson, trots att han har lagt av. Det är väl lika bra att börja med det. Givetvis har HIF förlorat kvalitet och respekt, men samtidigt handlar inte allt om den förre anfallsstjärnan längre. Helt plötsligt finns inga krav om att vara med och slåss om SM-guldet, och det måste vara otroligt skönt för lagets nye tränare Conny Karlsson. Jag tycker att han har gjort ett positivt intryck så här långt. Värvningarna av Erik Edman, Mattias Lindström och Adrian Gashi imponerar. De två förstnämnda är starka karaktärer i såväl staden som i klubben. Efter flera år utomlands har båda återvänt till klubben i deras hjärtan. Får de vara friska så kommer de säkerligen att stanna i HIF i flera år framöver. Gashi då. Jag imponerades av honom under tiden i Vålerenga, då jag bodde i Oslo. Det är dock ett par år sedan, därför är det möjligt att jag har fel när jag säger att jag tror att han och Marcus Lantz kommer att komplettera varandra bra. Lantz är lagets hjärta som håller igång motorn. Mycket hänger på honom i år. Han måste hålla sig skadefri eftersom HIF:s stora svaghet är bredden.
Trots att duktige Rasmus Jönsson kommer att sakna Henkes skarvar har han stora möjligheter att ösa in mål. Han är också en spelare som bör hålla sig frisk med tanke på att forwardsbesättningen är tunn. Helsingborg har en bra startuppställning, men ju längre säsongen lider ju jobbare kommer det att bli för HIF. Skadade och avstängda spelare kommer inte att kunna ersättas på ett bra sätt. Det kommer att göra HIF till ett mittenlag.