Allsvenskan 11–13

11. Djurgården
De kallar sig för Stockholms stolthet. Ändå är de bara tredje bäst i 08-området. Jag tror ändå att Djurgården har hittat rätt väg för att nå tillbaka till toppen, även om det kommer att ta sin tid. Förra säsongen var det riktigt nära att Dif åkte ur, men laget vann till slut kvalet mot Assyriska. Då var det Mattias Jonson som klev fram och tog ansvar. Och den förre landslagsanfallaren kommer att bli oerhört viktig i år igen. Han är en ledare och pådrivare som får övriga spelare att höja sig. Tyvärr är han skadebenägen och därför kommer Dif att få klara sig utan honom i flera matcher. Vem ska då stå för den offensiva fysiken? Kennedy Igboananike var bra i Vasalund, men än så länge känns han inte helt klockren som en nia i Djurgården.
Den nya organisationen med Tommy Jacobson och Putte Carlsson har satsat på förre Dif-backen Stefan Alvén som sportchef. Och han i sin tur har satsat finskt. Jani Lyyski, Joel Perovuo, Joona Toivio och Kasper Hämäläinen kommer att bilda en stabil cenrallinje. Joona Toivio och Jani Lyyski är bättre mittbackar än vad Toni Kuivasto och Markus Johannesson var förra året. Joel Perovo och Kasper Hämäläinen är två rörliga och passningsskickliga mittfältare som kommer att bidra till att Djurgården blir ett mer spelande lag i år. Attraktivare fotboll på Stadion, men frågan är hur effektivt det blir.
Men, som sagt, det kommer att ta tid för klubben att nå tillbaka till den allsvenska toppen. Många av spelarna, som Patrik Haginge, Petter Gustafsson, Yosif Ayuba och Prince Ikpe Ekong, är för dåliga för att Dif ska nå högre höjder redan i år.

12. Halmstad
13:e plats förra året och det är inte mycket som tyder på att laget blir så mycket bättre den här säsongen. Speciellt inte med tanke på att Emir Kujovic och lagets stjärna Michael Görlitz förmodligen lämnar laget i sommar. Lägg där till att målvakten Magnus Bahne har gått till Assyriska och att de tunga mittbackarna Johnny Lundberg, Tommy Jönsson och Tomas Zvirgzdauskas har en medelålder på 32 år. Halmstad måste göra en bra vårsäsong annars ser det mörkt ut med tanke på att laget riskerar att försvagas rejält i sommar. Nye högerbacken Ryan Miller var väldigt bra i Ljungskile och det ska bli spännande att följa hans utveckling i allsvenskan. Förra året klarade inte Anel Raskaj av att ta det klivet som många trodde att han skulle ta. Kanske var pressen för stor? Och kanske får han genombrottet i år, nu när pressen har minskat?

13. Gefle
Laget har tappat Andreas Dahlén, Yannick Bapupa och Johannes Ericsson. I 16 år var Johannes Ericsson klubben trogen och Dahlén hämtades in 2007. Båda har varit viktiga kuggar i Pelle Olssons lagbygge. Det har Bapupa också varit, mittfältaren tog för sig rejält i Gefle och han kommer att bli saknad.
Mikael Dahlberg har värvats från Djurgården och det betyder att vi kan vänta oss ett – om möjligt – ännu rakare spel från Gefle i år. Oerhört viktigt att laget fick behålla mittfältsmotorn Yussif Chibsah som får i uppdrag att förse kreatören Jonas Lantto med djupledsbollar. För er som inte vet vem Lantto är så är han minst och bäst i laget. Som en viss kommentator på TV4 sa om Messi – avdelning en öm tå: ”Tänk på det alla ni som är kortväxta där ute, det spelar ingen roll vad folk säger till er: ni kan bli bra fotbollsspelare”.
Just det, Lantto tillhör folkgruppen Samerna. Nog om honom nu. Gefle kommer att vara lika tråkiga att titta på i år för den anfallsglada åskådaren. Räkna med att Pelle Olsson prioriterar försvarsspelet. Säga vad man vill om det, men det kommer att vara tillräckligt effektivt för att hänga kvar i allsvenskan.