1. Manchester United
Spelaromsättningen har som vanligt varit väldigt liten. Och det är just kontinuitet som gör att laget vinner ligan. Sir Alex Ferguson förfogar som vanligt över ett stabilt lag med två starka mittbackar i form av Vidic och Ferdinand, och i år har Chris Smalling från Fulham ökat konkurrensen och gjort bredden starkare. Framåt litar Ferguson på Rooney i år igen, som med hjälp av Antonio Valencia, som ser ut att gå mot en oerhört stark säsong, kommer att ösa in mål.
Spännande att se Javier Hernandez som gjorde ett bra VM för Mexico. Ferguson brukar ha bra koll på sina nyförvärv, men frågan är om det blir succé under debutåret?
Bästa målskytt: Wayne Rooney.
2. Chelsea
Chelsea har precis som Manchester United ett oerhört stabilt lag med en bra centrallinje. Det enda frågetecknet är John Terry. "JT" har varit väldigt ojämn under försäsongen, och med tanke på att han är en av lagets nyckelspelare måste det vara oroande för Carlo Ancelotti. Benayoun är inget nyförvärv att skryta med, trots att Ancelotti hävdar att han är bättre än Joe Cole. Men visst, israelen är en helt okej breddspelare.
Bästa målskytt: Didier Drogba.
3. Arsenal
Med en bra mittback intill Vermaelen och en bra städare på mittfältet hade det kanske blivit guld. Mittbacken Koscielny kan mycket väl vara en bra värvning, men det är ingen fördel att han som ny bildar cenrallås med en spelare som bara har varit i laget i ett år. Wenger har aldrig klarat av att bygga en riktigt bra backlinje. Framåt ser det dock bättre ut. Fabregas, Nasri, Walcott, Arshavin, Van Persie, Vela och Rosicky kommer att stå för en fartfylld anfallsfotboll, Och det ska bli oerhört spännande att se fysiske Chamakh som nia i Arsenal.
Bästa målskytt: Robin Van Persie.
4. Liverpool
Att Roy Hodgson, som har tränat Oddevold, och danske eleganten Christian Poulsen har anslutit till Liverpool är stort. Och jag tror att båda blir två viktiga pusselbitar för att hitta tillbaka till rätt spår. Backlinjen ser dock tveksam ut, speciellt på vänstersidan. I skrivande stund är Mascherano kvar i laget och det är givetvis väldigt viktigt. Frågetecken för Torres som såg lite för rund ut i VM.
Bästa målskytt: Fernando Torres.
5. Manchester City
Bästa målskytt: Carlos Tevez.
6. Tottenham
Bästa målskytt: Jermaine Defoe.
7. Everton
Bästa målskytt: Louis Saha.
8. Aston Villa
Bästa målskytt: Gabriel Agbonlahor.
9. Sunderland
Bästa målskytt: Darren Bent.
10. Birmingham
Bästa målskytt: Cameron Jerome.
11. Fulham
Bästa målskytt: Bobby Zamora.
12. West Ham
Bästa målskytt: Carlton Cole.
13. Blackburn
Bästa målskytt: Nikola Kalinic.
14. Stoke
Bästa målskytt: Ricardo Fuller.
15. Bolton
Bästa målskytt: Klasnic.
16. Wigan
Bästa målskytt: Hugo Rodallega.
17. West Bromwich
Bästa målskytt: Roman Bednar.
18. Newcastle
Bästa målskytt: Andy Carroll.
19. Wolverhampton
Bästa målskytt: Sylvan Ebanks-Blake.
20. Blackpool
Bästa målskytt: Brett Ormerod.
Skytteligan
1. Wayne Rooney
2. Fernando Torres
3. Didier Drogba
Hur många mål gör:
Rooney - 20
Berbatov - 9
Owen - 7
Bendtner - 13
Van Persie - 17
Arshavin - 10
Torres - 19
Kuyt - 9
Gerrard - 13
Assistligan
1. Fabregas
2. Gerrard
3. Lampard
Tre tränare som får sparken:
1. Ian Holloway - Blackpool
2. Mick McCarthy - Wolverhampton
3. Chris Hughton - Newcastle
Spelaren som står för den största skandalen:
Joey Barton - Newcastle
Årets målvakt: Van Der Saar - Man u
Årets back: Nemanja Vidic - Man U
Årets mittfältare: Cesc Fabregas - Arsenal
Årets anfallare: Wayne Rooney - Man U
Årets tränare: Arsene Wenger - Arsenal
Lag som gör flest mål: Man U
Lag som gör minst mål: Blackpool
Lag som släpper in flest mål: Blackpool
Lag som släpper in minst mål: Man U
lördag 14 augusti 2010
lördag 13 mars 2010
Allsvenskan 2010
1. IFK Göteborg
Blåvitt har blivit smittade av AIK. Förra året hände något ovanligt inom svensk fotboll. Solnalagets spelare visade en kaxighet som har varit sällsynt i allsvenskan. Nu spinner de blåvita spelarna vidare på den mentaliteten och kallar sig själva för Nästa Mästarna. Och precis som AIK gjorde förra året så tror jag att IFK Göteborg lever upp till sitt budskap och tar SM-guld.
IFK Göteborg har en fantastisk bredd i truppen och det visade man redan förra året då flera nyckelspelare gick sönder. Erik Lund, Adam Johansson, Fredrik Risp, Ragnar Sigurdsson, Kalle Svensson och Hjalmar Jonsson utgör landets bästa backbesättning. Mittfältet imponerar också med spelare som Thomas Olsson, Stefan Selakovic, Gustav Svensson, Jakob Johansson, Alexander Faltestas, Sebastian Eriksson, Nicklas Bärkroth och Elmar Bjarnason. Anfallet innehåller också spets och bredd med Tobias Hysén, Pär Ericsson, Robin Söder, William Atashkade – som kan få ett genombrott i år – och Hannes Stiller. Ja, jag tycker att IFK Göteborgs trupp består av den spets, bredd, revanschlust, erfarenhet och tydlighet som gör att det blir SM-guld 2010. Finns det inga tveksamheter? Jo, två: 1. Tobias Hysén kan försvinna i sommar. 2. Gustav Svensson kan försvinna i sommar.
Med tanke på hur nära Blåvitt var guldet förra säsongen och hur förutsättningarna ser ut i år – bara Mikael Dyrestam saknas från förra året och laget har förstärkts med Fredrik Risp, Pär Ericsson och Alexander Falsetas – så vore det konstigt att inte tro på guldpytt på Kamratgården.
2. Elfsborg
Magnus Haglund har seriens bredaste trupp att tillgå. Mittfältet kryllar av högklassiga spelare som Stefan Ishizaki, Daniel Nordmark, Anders Svensson, Emir Bajrami, Martin Ericsson, Denni Avdic och Daniel Mobaeck. Speciellt Bajrami ser ut att gå ett fantastiskt år till mötes. Men stannar han i Elfsborg hela säsongen?
Däremot är försvaret tunt och endast vänsterbacken Mathias Florén sticker ut.
Anfallet ser spännande ut även om Elfsborgs akilleshäl förra säsongen var målskyttet. Nu har dock James Keene lärt sig att pricka nätet istället för tränarens huvud – Harry Redknapp: ”No wonder youre in the fucking reservs!” – och han har svarat för en del fullträffar under försäsongen. Fredrik ”Bella” Berglund är tillbaka i Borås efter en sejour i norska Stabaek. Och Amadou Jawo spetsar till konkurrensen rejält. Något som borde oroa coach Haglund är att både Bella och Jawos främsta egenskap är kontringsspelet. Kanske inte det mest ultimata med tanke på att Elfsborg är ett bollförande lag. På Borås Arenas konstgräs är det inte många lag som tar poäng – nu är det upp till Elfsborg att lära sig att anpassa sig efter motståndet på bortaplan. Förra året hade laget ofta svårt på resande fot, och den biten måste förbättras. Sett till helheten har Elfsborg en fantastisk trupp att tillgå. I år blir det silver.
3. Kalmar FF
Kalmar FF 2.0. Ingen Elm är kvar och Nanne Bergstrand bygger om laget även om stommen med Henrik Rydström, Petter Wastå, Joachim Lantz och Tobias Carlsson är kvar. Nya för året är den finske mittbacken Paulus Arajuuri och den brasilianske anfallaren Jael Ferreira. Den förstnämnde är en stor, fysisk försvarare som sägs påminna en del om Patrik ”Bagarn” Rosengren. Och brassen ska vara en målskytt. Bapupa… ja, vad säger man? En väldigt bra fotbollsspelare som hämtades in från Gefle, men nu sitter han snart i finkan och sjunger: ”i’m not the only one... i-i-i-i i’m not the only one”.
Efter Bapupas dom slogs jag av tanken att byta plats på Kalmar och AIK, men efter avvägningar står jag fast vid min första tanke. Jag tror inte att förlusten behöver betyda jättemycket. Kalmar FF har en trygg grundorganisation och en väldigt tydlig idé. Dessutom är bredden bra. Backlinjen och det defensiva mittfältet är bekväma med att göra skitjobbet och bana väg för de offensiva brassarna Daniel Sobralense, Ricardo Santos, Daniel Mendes och tidigare nämnda Jael Ferreira, samt nigerianen Abiola Dauda. Någonstans där emellan finns lagets nyckel Tobias Eriksson som gjorde en bra debutsäsong i KFF, belönades med en landslagsplats och har nu växt ut till lagets kanske viktigaste spelare. Sobralense kan mycket väl bli årets utropstecken i allsvenskan.
Som ni har förstått tror jag att Kalmar FF blir ett topplag trots att 3xElm har blivit proffs. Laget har sett bra ut på försäsongen med segrar mot bland annat AIK och Halmstad. Lägg där till grundorganisationen som kommer att göra att få mål släpps in och att det blir väldigt många fullträffar framåt. S-o-b-r-a-l-e-n-s-e.
4. AIK
5. Häcken
6. Malmö FF
7. Örebro
8. Helsingborg
9. BP
10. Trelleborg
11. Djurgården
12. Halmstad
13. Gefle
14. Gais
15. Mjällby
16. Åtvidaberg
Tabellen vid uppehållet
1. IFK Göteborg
2. AIK
3. Kalmar FF
4. Elfsborg
5. Helsingborg
6. Häcken
7. Trelleborg
8. Malmö FF
9. Örebro
10. Mjällby
11. Djurgården
12. BP
13. Halmstad
14. Gefle
15. Åtvidaberg
16. Gais
Skytteligan
1. Tobias Hysén – IFK Göteborg
2. Wilton Figueiredo – Malmö FF
3. Flávio – AIK
Passningsligan
1. Sobralense – Kalmar FF
2. Emir Bajrami – Elfsborg
3. Stefan Selakovic – IFK Göteborg
Flest varningar
Jorge Ortiz – AIK
Tränare som får sparken
Alexander Axén – Gais
Roland Nilsson – MFF
Lasse Jacobsson – HBK
Vilket lag värvar flest spelare under säsongen
AIK
Fem spelare som lämnar allsvenskan under säsongen
1. Miiko Albornoz – BP
2. Roni Porokara – ÖSK
3. Michael Görlitz – HBK
4. Wanderson – Gais
5. Emir Bajrami – IFE
Spelaren som står för den största skandalen utanför planen
Dulee Johnson
Bäst i regionerna
Väst – IFK Göteborg
Stockholm – AIK
Skåne – Malmö FF
Övriga – Kalmar FF
Fairplay
Gefle
Busligan
AIK
Flest mål
IFK Göteborg
Minst mål
Åtvidaberg
Släpper in flest mål
Åtvidaberg
Släpper in minst mål
IFK Göteborg
Årets spelare
Målvakt: Kim Christensen – IFK Göteborg
Försvarare: Ragnar Sigurdsson – IFK Göteborg
Mittfältare: Emir Bajrami – Elfsborg
Anfallare: Tobias Hysén – IFK Göteborg
Tränare: Peter Gerhardsson – Häcken
Blåvitt har blivit smittade av AIK. Förra året hände något ovanligt inom svensk fotboll. Solnalagets spelare visade en kaxighet som har varit sällsynt i allsvenskan. Nu spinner de blåvita spelarna vidare på den mentaliteten och kallar sig själva för Nästa Mästarna. Och precis som AIK gjorde förra året så tror jag att IFK Göteborg lever upp till sitt budskap och tar SM-guld.
IFK Göteborg har en fantastisk bredd i truppen och det visade man redan förra året då flera nyckelspelare gick sönder. Erik Lund, Adam Johansson, Fredrik Risp, Ragnar Sigurdsson, Kalle Svensson och Hjalmar Jonsson utgör landets bästa backbesättning. Mittfältet imponerar också med spelare som Thomas Olsson, Stefan Selakovic, Gustav Svensson, Jakob Johansson, Alexander Faltestas, Sebastian Eriksson, Nicklas Bärkroth och Elmar Bjarnason. Anfallet innehåller också spets och bredd med Tobias Hysén, Pär Ericsson, Robin Söder, William Atashkade – som kan få ett genombrott i år – och Hannes Stiller. Ja, jag tycker att IFK Göteborgs trupp består av den spets, bredd, revanschlust, erfarenhet och tydlighet som gör att det blir SM-guld 2010. Finns det inga tveksamheter? Jo, två: 1. Tobias Hysén kan försvinna i sommar. 2. Gustav Svensson kan försvinna i sommar.
Med tanke på hur nära Blåvitt var guldet förra säsongen och hur förutsättningarna ser ut i år – bara Mikael Dyrestam saknas från förra året och laget har förstärkts med Fredrik Risp, Pär Ericsson och Alexander Falsetas – så vore det konstigt att inte tro på guldpytt på Kamratgården.
2. Elfsborg
Magnus Haglund har seriens bredaste trupp att tillgå. Mittfältet kryllar av högklassiga spelare som Stefan Ishizaki, Daniel Nordmark, Anders Svensson, Emir Bajrami, Martin Ericsson, Denni Avdic och Daniel Mobaeck. Speciellt Bajrami ser ut att gå ett fantastiskt år till mötes. Men stannar han i Elfsborg hela säsongen?
Däremot är försvaret tunt och endast vänsterbacken Mathias Florén sticker ut.
Anfallet ser spännande ut även om Elfsborgs akilleshäl förra säsongen var målskyttet. Nu har dock James Keene lärt sig att pricka nätet istället för tränarens huvud – Harry Redknapp: ”No wonder youre in the fucking reservs!” – och han har svarat för en del fullträffar under försäsongen. Fredrik ”Bella” Berglund är tillbaka i Borås efter en sejour i norska Stabaek. Och Amadou Jawo spetsar till konkurrensen rejält. Något som borde oroa coach Haglund är att både Bella och Jawos främsta egenskap är kontringsspelet. Kanske inte det mest ultimata med tanke på att Elfsborg är ett bollförande lag. På Borås Arenas konstgräs är det inte många lag som tar poäng – nu är det upp till Elfsborg att lära sig att anpassa sig efter motståndet på bortaplan. Förra året hade laget ofta svårt på resande fot, och den biten måste förbättras. Sett till helheten har Elfsborg en fantastisk trupp att tillgå. I år blir det silver.
3. Kalmar FF
Kalmar FF 2.0. Ingen Elm är kvar och Nanne Bergstrand bygger om laget även om stommen med Henrik Rydström, Petter Wastå, Joachim Lantz och Tobias Carlsson är kvar. Nya för året är den finske mittbacken Paulus Arajuuri och den brasilianske anfallaren Jael Ferreira. Den förstnämnde är en stor, fysisk försvarare som sägs påminna en del om Patrik ”Bagarn” Rosengren. Och brassen ska vara en målskytt. Bapupa… ja, vad säger man? En väldigt bra fotbollsspelare som hämtades in från Gefle, men nu sitter han snart i finkan och sjunger: ”i’m not the only one... i-i-i-i i’m not the only one”.
Efter Bapupas dom slogs jag av tanken att byta plats på Kalmar och AIK, men efter avvägningar står jag fast vid min första tanke. Jag tror inte att förlusten behöver betyda jättemycket. Kalmar FF har en trygg grundorganisation och en väldigt tydlig idé. Dessutom är bredden bra. Backlinjen och det defensiva mittfältet är bekväma med att göra skitjobbet och bana väg för de offensiva brassarna Daniel Sobralense, Ricardo Santos, Daniel Mendes och tidigare nämnda Jael Ferreira, samt nigerianen Abiola Dauda. Någonstans där emellan finns lagets nyckel Tobias Eriksson som gjorde en bra debutsäsong i KFF, belönades med en landslagsplats och har nu växt ut till lagets kanske viktigaste spelare. Sobralense kan mycket väl bli årets utropstecken i allsvenskan.
Som ni har förstått tror jag att Kalmar FF blir ett topplag trots att 3xElm har blivit proffs. Laget har sett bra ut på försäsongen med segrar mot bland annat AIK och Halmstad. Lägg där till grundorganisationen som kommer att göra att få mål släpps in och att det blir väldigt många fullträffar framåt. S-o-b-r-a-l-e-n-s-e.
4. AIK
5. Häcken
6. Malmö FF
7. Örebro
8. Helsingborg
9. BP
10. Trelleborg
11. Djurgården
12. Halmstad
13. Gefle
14. Gais
15. Mjällby
16. Åtvidaberg
Tabellen vid uppehållet
1. IFK Göteborg
2. AIK
3. Kalmar FF
4. Elfsborg
5. Helsingborg
6. Häcken
7. Trelleborg
8. Malmö FF
9. Örebro
10. Mjällby
11. Djurgården
12. BP
13. Halmstad
14. Gefle
15. Åtvidaberg
16. Gais
Skytteligan
1. Tobias Hysén – IFK Göteborg
2. Wilton Figueiredo – Malmö FF
3. Flávio – AIK
Passningsligan
1. Sobralense – Kalmar FF
2. Emir Bajrami – Elfsborg
3. Stefan Selakovic – IFK Göteborg
Flest varningar
Jorge Ortiz – AIK
Tränare som får sparken
Alexander Axén – Gais
Roland Nilsson – MFF
Lasse Jacobsson – HBK
Vilket lag värvar flest spelare under säsongen
AIK
Fem spelare som lämnar allsvenskan under säsongen
1. Miiko Albornoz – BP
2. Roni Porokara – ÖSK
3. Michael Görlitz – HBK
4. Wanderson – Gais
5. Emir Bajrami – IFE
Spelaren som står för den största skandalen utanför planen
Dulee Johnson
Bäst i regionerna
Väst – IFK Göteborg
Stockholm – AIK
Skåne – Malmö FF
Övriga – Kalmar FF
Fairplay
Gefle
Busligan
AIK
Flest mål
IFK Göteborg
Minst mål
Åtvidaberg
Släpper in flest mål
Åtvidaberg
Släpper in minst mål
IFK Göteborg
Årets spelare
Målvakt: Kim Christensen – IFK Göteborg
Försvarare: Ragnar Sigurdsson – IFK Göteborg
Mittfältare: Emir Bajrami – Elfsborg
Anfallare: Tobias Hysén – IFK Göteborg
Tränare: Peter Gerhardsson – Häcken
fredag 12 mars 2010
Allsvenskan 4–5
4. AIK
Martin Mutumba dansar in i Kenny Paveys lägenhet. Bojan Djordjic och Kenny skiner upp och de tre förenas i en grabbig gruppkram. Bojan och Kenny i kör: Show your tattoo for him. Meningen är knappt avslutad innan M9 drar upp sin t-shirt och visar tatueringen som pryder magen: Flipped life.
De tre nämnda symboliserar dagens AIK. Starka karaktärer som brinner för sin klubb. Dubblish 2lax9. Imponerande. Men det var då. Nu har Daniel Örlund, Jos Hooiveld, Markus Jonsson och Iván Óbolo lämnat AIK. Givetvis kommer de blytunga förlusterna att svida över en längre period. Det kommer att göra så pass ont att det inte blir en repris ifrån fjolårets succésäsong. Ny för 2010 är den förre Hammarbystjärnan Sebastián Eguren. Med sin kraftfulla spelstil kommer han att vara väldigt nyttig för Gnaget. Och han kan användas som försvarare, mittfältare eller anfallare. Efter vårsäsongen återvänder Eguren till Villareal. Då får vi se om laget försvagas, men det känns som att de kommer att hämta in minst en brasse. Och varför inte låna in Manchester Citys John Guidetti.
Tomi Maanoja är en bra ersättare till Örlund, även om han inte är lika jämn och erfaren. Wallid Atta håller inte alls samma höga nivå som Hooiveld, men han kommer säkert att göra en helt okej säsong. Det som imponerar mest med Atta är hans bollbehandling och spelförståelse.
AIK har allsvenskans bästa centrala mittfält med Jorge Ortiz, Dulee Johnson och Sebastián Eguren. Jag har redan nämnt trion, men det tål att upprepas: Sätt en AIK-tröja på kantspelarna Bojan Djordjic, Kenny Pavey och Martin Mutumba och de är beredda att springa tills de stupar. Jag har dock en känsla av att Mutumba kan få ett tufft år. Förväntningarna är överdrivet höga på en spelare som gör förvånansvärt lite poäng.
Iván Óbolo kommer såklart att saknas oerhört mycket. Anfallsspelet kommer att bli lidande, spelarna har inte det där långa alternativet längre. Förra året kunde en AIK:are slå upp bollen på Iván som oftast gjorde något kreativt. Flávio är dock kvar i Solnalaget och nu är han med från den allsvenska starten. Den brasilianske anfallaren är kvick, teknisk och har stora möjligheter att bli lagets målkung. Som vilken brasse som helst på planen, men inte utanför. De flesta brasilianska spelarna är troende och oftast hemma när det inte är träning eller match. Inte Flávio. Syns han inte i vimlet så hörs han: ”Chica, chica!”
AIK har en lång säsong som förutom allsvenskan och Svenska cupen innehåller CL-kval. Det kommer att slita. I dagsläget ser försvaret tunt ut. Vad händer om ”Nisse” skadar sig? Bara en sån sak blir knepig.
Just det. Viktor Lundberg. Jag har hyllat honom två år i rad. Första året fick han inte chansen. Andra året gjorde han mål efter två minuter innan han skadade sig. Tredje gången gillt – även om fler vet vem han är nu. Viktor Lundberg kan slå igenom i år. Eller varför inte snabbe Daniel Gustavsson.
5. Häcken
Förra årets imponerande säsong var ingen tillfällighet. Häcken har visat fortsatt styrka under försäsongen och bland annat slagit Elfsborg med 3–0 på Borås Arena. Varför ska man gå och se lilla Häcken på Rambergsvallen när man kan gå till Ullevi och se IFK Göteborg? Den frågan fick lagets tränare Peter Gerhardsson på den allsvenska upptaktsträffen. Svaret: Det är bra mycket coolare och mer Rock'n'roll att gå på Pustervik och titta på Hästpojken än att gå på Ullevi och se på U2.
Skönt svar, men jag vet inte riktigt om det är coolare att se Häcken än IFK Göteborg. Häcken har en tydlig idé om hur de ska göra för att vinna matcher. Ett kompakt och lågt försvarsspel med blixtsnabba omställningar. Tom Söderberg är försvarsklippan som fick testa på landslagsspel under januariturnén. På det defensiva innermittfältet imponerar Dominic Chatto och framför allt Erik Friberg. Friberg var väldigt bra förra året och jag tror stenhårt på honom den här säsongen. Han är en grymt underskattad allsvensk spelare.
Till höger sliter Jonas Henriksson med ett bultande Häcken-hjärta. Bredvid sig har han lagets två största kreatörer i Paulinho och John Chibiuke som likt Friberg är underskattade. Längst fram stångas Mathias Ranégie som fick äran att göra Tom Söderberg sällskap till landslagsturnén. Med sin fysik är Ranégie otroligt viktig som bollmottagare i Häckens speluppbyggnad. 19-årige senegalesen Waris kan mycket väl slå igenom i år.
Häcken visade redan förra säsongen att de har ett bra lag. De vann stort över bland annat IFK Göteborg och var riktigt nära att skicka ut AIK ur cupen. Inför årets säsong har de fortsatt att övertyga med segrar mot Elfsborg och Örebro. Det känns konstigt, men Häcken är på väg att etablera sig till ett allsvenskt topplag. Och det, Peter Gerhardsson, är Rock'n'roll.
Martin Mutumba dansar in i Kenny Paveys lägenhet. Bojan Djordjic och Kenny skiner upp och de tre förenas i en grabbig gruppkram. Bojan och Kenny i kör: Show your tattoo for him. Meningen är knappt avslutad innan M9 drar upp sin t-shirt och visar tatueringen som pryder magen: Flipped life.
De tre nämnda symboliserar dagens AIK. Starka karaktärer som brinner för sin klubb. Dubblish 2lax9. Imponerande. Men det var då. Nu har Daniel Örlund, Jos Hooiveld, Markus Jonsson och Iván Óbolo lämnat AIK. Givetvis kommer de blytunga förlusterna att svida över en längre period. Det kommer att göra så pass ont att det inte blir en repris ifrån fjolårets succésäsong. Ny för 2010 är den förre Hammarbystjärnan Sebastián Eguren. Med sin kraftfulla spelstil kommer han att vara väldigt nyttig för Gnaget. Och han kan användas som försvarare, mittfältare eller anfallare. Efter vårsäsongen återvänder Eguren till Villareal. Då får vi se om laget försvagas, men det känns som att de kommer att hämta in minst en brasse. Och varför inte låna in Manchester Citys John Guidetti.
Tomi Maanoja är en bra ersättare till Örlund, även om han inte är lika jämn och erfaren. Wallid Atta håller inte alls samma höga nivå som Hooiveld, men han kommer säkert att göra en helt okej säsong. Det som imponerar mest med Atta är hans bollbehandling och spelförståelse.
AIK har allsvenskans bästa centrala mittfält med Jorge Ortiz, Dulee Johnson och Sebastián Eguren. Jag har redan nämnt trion, men det tål att upprepas: Sätt en AIK-tröja på kantspelarna Bojan Djordjic, Kenny Pavey och Martin Mutumba och de är beredda att springa tills de stupar. Jag har dock en känsla av att Mutumba kan få ett tufft år. Förväntningarna är överdrivet höga på en spelare som gör förvånansvärt lite poäng.
Iván Óbolo kommer såklart att saknas oerhört mycket. Anfallsspelet kommer att bli lidande, spelarna har inte det där långa alternativet längre. Förra året kunde en AIK:are slå upp bollen på Iván som oftast gjorde något kreativt. Flávio är dock kvar i Solnalaget och nu är han med från den allsvenska starten. Den brasilianske anfallaren är kvick, teknisk och har stora möjligheter att bli lagets målkung. Som vilken brasse som helst på planen, men inte utanför. De flesta brasilianska spelarna är troende och oftast hemma när det inte är träning eller match. Inte Flávio. Syns han inte i vimlet så hörs han: ”Chica, chica!”
AIK har en lång säsong som förutom allsvenskan och Svenska cupen innehåller CL-kval. Det kommer att slita. I dagsläget ser försvaret tunt ut. Vad händer om ”Nisse” skadar sig? Bara en sån sak blir knepig.
Just det. Viktor Lundberg. Jag har hyllat honom två år i rad. Första året fick han inte chansen. Andra året gjorde han mål efter två minuter innan han skadade sig. Tredje gången gillt – även om fler vet vem han är nu. Viktor Lundberg kan slå igenom i år. Eller varför inte snabbe Daniel Gustavsson.
5. Häcken
Förra årets imponerande säsong var ingen tillfällighet. Häcken har visat fortsatt styrka under försäsongen och bland annat slagit Elfsborg med 3–0 på Borås Arena. Varför ska man gå och se lilla Häcken på Rambergsvallen när man kan gå till Ullevi och se IFK Göteborg? Den frågan fick lagets tränare Peter Gerhardsson på den allsvenska upptaktsträffen. Svaret: Det är bra mycket coolare och mer Rock'n'roll att gå på Pustervik och titta på Hästpojken än att gå på Ullevi och se på U2.
Skönt svar, men jag vet inte riktigt om det är coolare att se Häcken än IFK Göteborg. Häcken har en tydlig idé om hur de ska göra för att vinna matcher. Ett kompakt och lågt försvarsspel med blixtsnabba omställningar. Tom Söderberg är försvarsklippan som fick testa på landslagsspel under januariturnén. På det defensiva innermittfältet imponerar Dominic Chatto och framför allt Erik Friberg. Friberg var väldigt bra förra året och jag tror stenhårt på honom den här säsongen. Han är en grymt underskattad allsvensk spelare.
Till höger sliter Jonas Henriksson med ett bultande Häcken-hjärta. Bredvid sig har han lagets två största kreatörer i Paulinho och John Chibiuke som likt Friberg är underskattade. Längst fram stångas Mathias Ranégie som fick äran att göra Tom Söderberg sällskap till landslagsturnén. Med sin fysik är Ranégie otroligt viktig som bollmottagare i Häckens speluppbyggnad. 19-årige senegalesen Waris kan mycket väl slå igenom i år.
Häcken visade redan förra säsongen att de har ett bra lag. De vann stort över bland annat IFK Göteborg och var riktigt nära att skicka ut AIK ur cupen. Inför årets säsong har de fortsatt att övertyga med segrar mot Elfsborg och Örebro. Det känns konstigt, men Häcken är på väg att etablera sig till ett allsvenskt topplag. Och det, Peter Gerhardsson, är Rock'n'roll.
torsdag 11 mars 2010
Allsvenskan 6–8
6. Malmö FF
Det finns riktigt mycket individuell skicklighet i MFF. Wilton Figueiredo, Daniel Larsson, Edward Ofere, Rick Kruys, Guillermo Molins, Jeff Aubynn och Agon Mehmeti är några av MFF:s alla duktiga spelare. Den stora frågan är dock om samtliga är villiga att kämpa som ett kollektiv. Är Wilton och Aubynn beredda att täcka upp en yta om en medspelare går bort sig i defensiven?
Sedan känns det som att Malmös spelidé är något otydlig. Roland Nilsson värvade Daniel Larsson som en offensiv yttermittfältare. Nu är han di blåes viktigaste anfallare. Rolle har även försökt bygga laget kring Daniel Andersson på det centrala mittfältet. Nu ska han vara lagets viktigaste mittback. Wilton värvades som en målskytt. Gjorde han något mål förra säsongen? Ja, men inte i närheten av vad alla trodde. Och nu tvekar Rolle om Wilton ska vara anfallare eller mittfältare. Det är en del frågetecken runt MFF och samtidigt är pressen som vanligt väldigt stor på tränare och spelare. Vissa spelares egoism kommer att göra att MFF inte slutar bättre än sexa.
I förra årets tips hyllade jag Miljan Mutavdzic. Han gjorde mål i premiären, men några minuter senare skadade han sig så illa att han missade resten av säsongen. Nu är den serbiske mittfältaren på väg tillbaka. Därför gör jag ett nytt försök: Miljan Mutavdzic kommer att vara oerhört viktig för Malmö FF.
7. Örebro
Tråkiga ÖSK har förvandlats till ett spelande lag som är attraktiva att titta på. Tränare Sixten Boström fogar över en väldigt stark centrallinje. Jag tänker på John Alvbåge i mål, försvarsklippan Michael Almebäck, de centrala mittfältarna Nordin Gerzic och Alejandro Bedoya och den store dansken Kim Olsen – dansk dynamit! – som huserar på topp. Lägg där till Roni Porokara, Marcus Astvald och Patrik Anttonen så förstår man att Örebro har ett starkt lag. Jag sätter dock ett frågetecken för bredden, och risken finns att laget blir av med spelare i sommar.
8. Helsingborg
Mycket av årets Helsingborg handlar om Henke Larsson, trots att han har lagt av. Det är väl lika bra att börja med det. Givetvis har HIF förlorat kvalitet och respekt, men samtidigt handlar inte allt om den förre anfallsstjärnan längre. Helt plötsligt finns inga krav om att vara med och slåss om SM-guldet, och det måste vara otroligt skönt för lagets nye tränare Conny Karlsson. Jag tycker att han har gjort ett positivt intryck så här långt. Värvningarna av Erik Edman, Mattias Lindström och Adrian Gashi imponerar. De två förstnämnda är starka karaktärer i såväl staden som i klubben. Efter flera år utomlands har båda återvänt till klubben i deras hjärtan. Får de vara friska så kommer de säkerligen att stanna i HIF i flera år framöver. Gashi då. Jag imponerades av honom under tiden i Vålerenga, då jag bodde i Oslo. Det är dock ett par år sedan, därför är det möjligt att jag har fel när jag säger att jag tror att han och Marcus Lantz kommer att komplettera varandra bra. Lantz är lagets hjärta som håller igång motorn. Mycket hänger på honom i år. Han måste hålla sig skadefri eftersom HIF:s stora svaghet är bredden.
Trots att duktige Rasmus Jönsson kommer att sakna Henkes skarvar har han stora möjligheter att ösa in mål. Han är också en spelare som bör hålla sig frisk med tanke på att forwardsbesättningen är tunn. Helsingborg har en bra startuppställning, men ju längre säsongen lider ju jobbare kommer det att bli för HIF. Skadade och avstängda spelare kommer inte att kunna ersättas på ett bra sätt. Det kommer att göra HIF till ett mittenlag.
Det finns riktigt mycket individuell skicklighet i MFF. Wilton Figueiredo, Daniel Larsson, Edward Ofere, Rick Kruys, Guillermo Molins, Jeff Aubynn och Agon Mehmeti är några av MFF:s alla duktiga spelare. Den stora frågan är dock om samtliga är villiga att kämpa som ett kollektiv. Är Wilton och Aubynn beredda att täcka upp en yta om en medspelare går bort sig i defensiven?
Sedan känns det som att Malmös spelidé är något otydlig. Roland Nilsson värvade Daniel Larsson som en offensiv yttermittfältare. Nu är han di blåes viktigaste anfallare. Rolle har även försökt bygga laget kring Daniel Andersson på det centrala mittfältet. Nu ska han vara lagets viktigaste mittback. Wilton värvades som en målskytt. Gjorde han något mål förra säsongen? Ja, men inte i närheten av vad alla trodde. Och nu tvekar Rolle om Wilton ska vara anfallare eller mittfältare. Det är en del frågetecken runt MFF och samtidigt är pressen som vanligt väldigt stor på tränare och spelare. Vissa spelares egoism kommer att göra att MFF inte slutar bättre än sexa.
I förra årets tips hyllade jag Miljan Mutavdzic. Han gjorde mål i premiären, men några minuter senare skadade han sig så illa att han missade resten av säsongen. Nu är den serbiske mittfältaren på väg tillbaka. Därför gör jag ett nytt försök: Miljan Mutavdzic kommer att vara oerhört viktig för Malmö FF.
7. Örebro
Tråkiga ÖSK har förvandlats till ett spelande lag som är attraktiva att titta på. Tränare Sixten Boström fogar över en väldigt stark centrallinje. Jag tänker på John Alvbåge i mål, försvarsklippan Michael Almebäck, de centrala mittfältarna Nordin Gerzic och Alejandro Bedoya och den store dansken Kim Olsen – dansk dynamit! – som huserar på topp. Lägg där till Roni Porokara, Marcus Astvald och Patrik Anttonen så förstår man att Örebro har ett starkt lag. Jag sätter dock ett frågetecken för bredden, och risken finns att laget blir av med spelare i sommar.
8. Helsingborg
Mycket av årets Helsingborg handlar om Henke Larsson, trots att han har lagt av. Det är väl lika bra att börja med det. Givetvis har HIF förlorat kvalitet och respekt, men samtidigt handlar inte allt om den förre anfallsstjärnan längre. Helt plötsligt finns inga krav om att vara med och slåss om SM-guldet, och det måste vara otroligt skönt för lagets nye tränare Conny Karlsson. Jag tycker att han har gjort ett positivt intryck så här långt. Värvningarna av Erik Edman, Mattias Lindström och Adrian Gashi imponerar. De två förstnämnda är starka karaktärer i såväl staden som i klubben. Efter flera år utomlands har båda återvänt till klubben i deras hjärtan. Får de vara friska så kommer de säkerligen att stanna i HIF i flera år framöver. Gashi då. Jag imponerades av honom under tiden i Vålerenga, då jag bodde i Oslo. Det är dock ett par år sedan, därför är det möjligt att jag har fel när jag säger att jag tror att han och Marcus Lantz kommer att komplettera varandra bra. Lantz är lagets hjärta som håller igång motorn. Mycket hänger på honom i år. Han måste hålla sig skadefri eftersom HIF:s stora svaghet är bredden.
Trots att duktige Rasmus Jönsson kommer att sakna Henkes skarvar har han stora möjligheter att ösa in mål. Han är också en spelare som bör hålla sig frisk med tanke på att forwardsbesättningen är tunn. Helsingborg har en bra startuppställning, men ju längre säsongen lider ju jobbare kommer det att bli för HIF. Skadade och avstängda spelare kommer inte att kunna ersättas på ett bra sätt. Det kommer att göra HIF till ett mittenlag.
onsdag 10 mars 2010
Allsvenskan 9–10
9. Brommapojkarna
Jag tror att BP är bättre än vad många tror. Vi börjar längst bak: U21-landslagets Kristoffer Nordfeldt är en väldigt bra allsvensk målvakt. I försvaret finns en av seriens bästa vänsterbackar i Miiko Albornoz och mittbacken Pontus Segerström som är ett riktigt bra nyförvärv. Han var ordinarie i det norska topplaget Stabaek och kommer att bli en av BP:s nyckelspelare. Bredvid sig kan han få Ferhat Korkmaz som var väldigt bra i Vasalund förra säsongen. På mittfältet hittar vi en spelare som jag hyllade i förra årets tips nämligen Andreas Eriksson. Nu förstördes hans förra säsong på grund av skador. Och jag hävdar att han är en av allsvenskans bästa offensiva mittfältare. När han värvades från Sirius inför förra året var det tänkt att han skulle spela i den rollen som tog ut Philip Haglund i proffslivet. Men, ”Ante” skadade sig och platsen gick alltså till Haglund som man väl kan säga tog chansen. Jag tycker även att de centrala balansspelarna Imad Chaddeh och Gabriel Petrovic är bra. På det offensiva mittfältet får Andreas Eriksson sällskap av Olof Guterstam och Babis Stefanidis. Framför allt ska det bli väldigt spännande att se vad Babis kan uträtta. Jag tror att han är riktigt revanschsugen. På topp är det tänkt att Pablo Pinones-Arce ska stå för en stor del av målproduktionen. Pablo var skadad under våren och spelade bara under höstsäsongen, och jag tror att han kan bli bättre i år.
Nabil Bahoui kan mycket väl bli en publikattraktion på Grimsta.
Så, varför slutar inte BP på en högre placering?
Lite för dålig bredd och erfarenhet. Richard Henriksson, Markus Karlsson och Jon Persson var långt ifrån lagets bästa spelare förra säsongen, men de hade mycket rutin. Pontus Segerström, Andreas Eriksson, Pablo Pinones-Arce och Babis Stefanidis har haft problem med skador. Och BP är väldigt beroende av att de spelarna håller sig friska i år.
10. Trelleborg
Som vanligt kommer Trelleborg att göra det svårt för sina motståndare. Laget spelar med ett lågt försvarsspel och ligger tätt med sina lagdelar. Längst bak vaktar duktige Viktor Noring målet. Tom Prahl är skicklig på att få ut det mesta ur sina spelare. Det ser ganska tråkigt ut, men i slutändan är det poängen som räknas. I år ser dock TFF:s offensiv något bättre ut. Fredrik Jensen, Andreas Drugge, Marcus Pode och nyförvärvet Mattias Adelstam kommer att se till att det blir en del mål framåt. Och 19-årige mittfältaren Viktor Svensson kan mycket väl få ett genombrott.
Jag tror att BP är bättre än vad många tror. Vi börjar längst bak: U21-landslagets Kristoffer Nordfeldt är en väldigt bra allsvensk målvakt. I försvaret finns en av seriens bästa vänsterbackar i Miiko Albornoz och mittbacken Pontus Segerström som är ett riktigt bra nyförvärv. Han var ordinarie i det norska topplaget Stabaek och kommer att bli en av BP:s nyckelspelare. Bredvid sig kan han få Ferhat Korkmaz som var väldigt bra i Vasalund förra säsongen. På mittfältet hittar vi en spelare som jag hyllade i förra årets tips nämligen Andreas Eriksson. Nu förstördes hans förra säsong på grund av skador. Och jag hävdar att han är en av allsvenskans bästa offensiva mittfältare. När han värvades från Sirius inför förra året var det tänkt att han skulle spela i den rollen som tog ut Philip Haglund i proffslivet. Men, ”Ante” skadade sig och platsen gick alltså till Haglund som man väl kan säga tog chansen. Jag tycker även att de centrala balansspelarna Imad Chaddeh och Gabriel Petrovic är bra. På det offensiva mittfältet får Andreas Eriksson sällskap av Olof Guterstam och Babis Stefanidis. Framför allt ska det bli väldigt spännande att se vad Babis kan uträtta. Jag tror att han är riktigt revanschsugen. På topp är det tänkt att Pablo Pinones-Arce ska stå för en stor del av målproduktionen. Pablo var skadad under våren och spelade bara under höstsäsongen, och jag tror att han kan bli bättre i år.
Nabil Bahoui kan mycket väl bli en publikattraktion på Grimsta.
Så, varför slutar inte BP på en högre placering?
Lite för dålig bredd och erfarenhet. Richard Henriksson, Markus Karlsson och Jon Persson var långt ifrån lagets bästa spelare förra säsongen, men de hade mycket rutin. Pontus Segerström, Andreas Eriksson, Pablo Pinones-Arce och Babis Stefanidis har haft problem med skador. Och BP är väldigt beroende av att de spelarna håller sig friska i år.
10. Trelleborg
Som vanligt kommer Trelleborg att göra det svårt för sina motståndare. Laget spelar med ett lågt försvarsspel och ligger tätt med sina lagdelar. Längst bak vaktar duktige Viktor Noring målet. Tom Prahl är skicklig på att få ut det mesta ur sina spelare. Det ser ganska tråkigt ut, men i slutändan är det poängen som räknas. I år ser dock TFF:s offensiv något bättre ut. Fredrik Jensen, Andreas Drugge, Marcus Pode och nyförvärvet Mattias Adelstam kommer att se till att det blir en del mål framåt. Och 19-årige mittfältaren Viktor Svensson kan mycket väl få ett genombrott.
tisdag 9 mars 2010
Allsvenskan 11–13
11. Djurgården
De kallar sig för Stockholms stolthet. Ändå är de bara tredje bäst i 08-området. Jag tror ändå att Djurgården har hittat rätt väg för att nå tillbaka till toppen, även om det kommer att ta sin tid. Förra säsongen var det riktigt nära att Dif åkte ur, men laget vann till slut kvalet mot Assyriska. Då var det Mattias Jonson som klev fram och tog ansvar. Och den förre landslagsanfallaren kommer att bli oerhört viktig i år igen. Han är en ledare och pådrivare som får övriga spelare att höja sig. Tyvärr är han skadebenägen och därför kommer Dif att få klara sig utan honom i flera matcher. Vem ska då stå för den offensiva fysiken? Kennedy Igboananike var bra i Vasalund, men än så länge känns han inte helt klockren som en nia i Djurgården.
Den nya organisationen med Tommy Jacobson och Putte Carlsson har satsat på förre Dif-backen Stefan Alvén som sportchef. Och han i sin tur har satsat finskt. Jani Lyyski, Joel Perovuo, Joona Toivio och Kasper Hämäläinen kommer att bilda en stabil cenrallinje. Joona Toivio och Jani Lyyski är bättre mittbackar än vad Toni Kuivasto och Markus Johannesson var förra året. Joel Perovo och Kasper Hämäläinen är två rörliga och passningsskickliga mittfältare som kommer att bidra till att Djurgården blir ett mer spelande lag i år. Attraktivare fotboll på Stadion, men frågan är hur effektivt det blir.
Men, som sagt, det kommer att ta tid för klubben att nå tillbaka till den allsvenska toppen. Många av spelarna, som Patrik Haginge, Petter Gustafsson, Yosif Ayuba och Prince Ikpe Ekong, är för dåliga för att Dif ska nå högre höjder redan i år.
12. Halmstad
13:e plats förra året och det är inte mycket som tyder på att laget blir så mycket bättre den här säsongen. Speciellt inte med tanke på att Emir Kujovic och lagets stjärna Michael Görlitz förmodligen lämnar laget i sommar. Lägg där till att målvakten Magnus Bahne har gått till Assyriska och att de tunga mittbackarna Johnny Lundberg, Tommy Jönsson och Tomas Zvirgzdauskas har en medelålder på 32 år. Halmstad måste göra en bra vårsäsong annars ser det mörkt ut med tanke på att laget riskerar att försvagas rejält i sommar. Nye högerbacken Ryan Miller var väldigt bra i Ljungskile och det ska bli spännande att följa hans utveckling i allsvenskan. Förra året klarade inte Anel Raskaj av att ta det klivet som många trodde att han skulle ta. Kanske var pressen för stor? Och kanske får han genombrottet i år, nu när pressen har minskat?
13. Gefle
Laget har tappat Andreas Dahlén, Yannick Bapupa och Johannes Ericsson. I 16 år var Johannes Ericsson klubben trogen och Dahlén hämtades in 2007. Båda har varit viktiga kuggar i Pelle Olssons lagbygge. Det har Bapupa också varit, mittfältaren tog för sig rejält i Gefle och han kommer att bli saknad.
Mikael Dahlberg har värvats från Djurgården och det betyder att vi kan vänta oss ett – om möjligt – ännu rakare spel från Gefle i år. Oerhört viktigt att laget fick behålla mittfältsmotorn Yussif Chibsah som får i uppdrag att förse kreatören Jonas Lantto med djupledsbollar. För er som inte vet vem Lantto är så är han minst och bäst i laget. Som en viss kommentator på TV4 sa om Messi – avdelning en öm tå: ”Tänk på det alla ni som är kortväxta där ute, det spelar ingen roll vad folk säger till er: ni kan bli bra fotbollsspelare”.
Just det, Lantto tillhör folkgruppen Samerna. Nog om honom nu. Gefle kommer att vara lika tråkiga att titta på i år för den anfallsglada åskådaren. Räkna med att Pelle Olsson prioriterar försvarsspelet. Säga vad man vill om det, men det kommer att vara tillräckligt effektivt för att hänga kvar i allsvenskan.
De kallar sig för Stockholms stolthet. Ändå är de bara tredje bäst i 08-området. Jag tror ändå att Djurgården har hittat rätt väg för att nå tillbaka till toppen, även om det kommer att ta sin tid. Förra säsongen var det riktigt nära att Dif åkte ur, men laget vann till slut kvalet mot Assyriska. Då var det Mattias Jonson som klev fram och tog ansvar. Och den förre landslagsanfallaren kommer att bli oerhört viktig i år igen. Han är en ledare och pådrivare som får övriga spelare att höja sig. Tyvärr är han skadebenägen och därför kommer Dif att få klara sig utan honom i flera matcher. Vem ska då stå för den offensiva fysiken? Kennedy Igboananike var bra i Vasalund, men än så länge känns han inte helt klockren som en nia i Djurgården.
Den nya organisationen med Tommy Jacobson och Putte Carlsson har satsat på förre Dif-backen Stefan Alvén som sportchef. Och han i sin tur har satsat finskt. Jani Lyyski, Joel Perovuo, Joona Toivio och Kasper Hämäläinen kommer att bilda en stabil cenrallinje. Joona Toivio och Jani Lyyski är bättre mittbackar än vad Toni Kuivasto och Markus Johannesson var förra året. Joel Perovo och Kasper Hämäläinen är två rörliga och passningsskickliga mittfältare som kommer att bidra till att Djurgården blir ett mer spelande lag i år. Attraktivare fotboll på Stadion, men frågan är hur effektivt det blir.
Men, som sagt, det kommer att ta tid för klubben att nå tillbaka till den allsvenska toppen. Många av spelarna, som Patrik Haginge, Petter Gustafsson, Yosif Ayuba och Prince Ikpe Ekong, är för dåliga för att Dif ska nå högre höjder redan i år.
12. Halmstad
13:e plats förra året och det är inte mycket som tyder på att laget blir så mycket bättre den här säsongen. Speciellt inte med tanke på att Emir Kujovic och lagets stjärna Michael Görlitz förmodligen lämnar laget i sommar. Lägg där till att målvakten Magnus Bahne har gått till Assyriska och att de tunga mittbackarna Johnny Lundberg, Tommy Jönsson och Tomas Zvirgzdauskas har en medelålder på 32 år. Halmstad måste göra en bra vårsäsong annars ser det mörkt ut med tanke på att laget riskerar att försvagas rejält i sommar. Nye högerbacken Ryan Miller var väldigt bra i Ljungskile och det ska bli spännande att följa hans utveckling i allsvenskan. Förra året klarade inte Anel Raskaj av att ta det klivet som många trodde att han skulle ta. Kanske var pressen för stor? Och kanske får han genombrottet i år, nu när pressen har minskat?
13. Gefle
Laget har tappat Andreas Dahlén, Yannick Bapupa och Johannes Ericsson. I 16 år var Johannes Ericsson klubben trogen och Dahlén hämtades in 2007. Båda har varit viktiga kuggar i Pelle Olssons lagbygge. Det har Bapupa också varit, mittfältaren tog för sig rejält i Gefle och han kommer att bli saknad.
Mikael Dahlberg har värvats från Djurgården och det betyder att vi kan vänta oss ett – om möjligt – ännu rakare spel från Gefle i år. Oerhört viktigt att laget fick behålla mittfältsmotorn Yussif Chibsah som får i uppdrag att förse kreatören Jonas Lantto med djupledsbollar. För er som inte vet vem Lantto är så är han minst och bäst i laget. Som en viss kommentator på TV4 sa om Messi – avdelning en öm tå: ”Tänk på det alla ni som är kortväxta där ute, det spelar ingen roll vad folk säger till er: ni kan bli bra fotbollsspelare”.
Just det, Lantto tillhör folkgruppen Samerna. Nog om honom nu. Gefle kommer att vara lika tråkiga att titta på i år för den anfallsglada åskådaren. Räkna med att Pelle Olsson prioriterar försvarsspelet. Säga vad man vill om det, men det kommer att vara tillräckligt effektivt för att hänga kvar i allsvenskan.
måndag 8 mars 2010
Allsvenskan plats 14–16
Som vanligt har jag, Martin och Jesper en allsvensk tävling. Med start i dag och några dagar framåt kommer vi att tippa den allsvenska tabellen, och på fredag ska vi även publicera en del andra tips som bland annat skytteligavinnaren, assistkungen, störste busen och skandalspelaren. I förra årets tävling imponerade och dominerade jag från start till mål. Nu har jag tänkt att försvara titeln.
14. Gais
Har blivit av med den viktiga duon Pär Ericsson och Mattias Lindström. Och det mesta talar för att lagets största stjärna Wanderson sticker i sommar. Joel Johansson ska ersätta Pärlan. Lånet från Elfsborg är bara kontrakterad till slutet av maj. Dessutom har han endast presterat med Falkenberg i superettan. I fjol fick anfallaren inte starta en enda match i Elfsborg.
Förra året var Gais inte långt borta från att få kvala. Då var Wanderson den avgörande faktorn till att laget höll sig kvar i allsvenskan. Brassen delade skytteligasegern med Tobias Hysén. Nu är den stora frågan hur sugen han är på att spela en vårsäsong i allsvenskan? Kommer han att gå för fullt eller vara försiktig för att undvika skador med tanke på att han vill ut i europa i sommar?
I år får även Dime Jankulovski konkurrens i Makrillarnas mål, och det är lite komiskt att den nye finländske målvakten heter Henri Sillanpää. Nu väntar vi bara på att Gais ska peta Håkan Hellström till förmån för Nicolai Gedda.
Nåja, för att komma till saken: Gais har tappat två av förra årets tre bästa spelare. Och i sommar blir Wanderson den tredje stjärnan att lämna grönsvart. Förlusterna kommer att svida så mycket att Gais hamnar på kvalplats.
15. Mjällby
Det finns kvalitet och erfarenhet i Tobias Grahn, Marcus Ekenberg, Mattias Asper och Patrik Rosengren. Den sistnämnde fyller 39 år i sommar och risken finns att åldern kommer att ta ut sin rätt. Mittbacken har långt ifrån samma förutsättningar som… låt oss säga Henrik Larsson som är jämngammal men mycket mer smidig i kroppen. Som anfallare kommer Marcus Ekenberg att vara beroende av att Tobias Grahn levererar fina bollar. Det kommer säkert Grahn att göra i ett par matcher, men den offensiva mittfältaren är en medgångslirare och kommer därför att vara ojämn i Mjällby.
Ett som är säkert är att motståndarlagens anfallare kommer att få ont av att möta Juan Robledo – den chilenske mittbacken är stenhård.
Frågan: Kommer Mattias Asper att trotsa långbyxor i någon av årets matcher?
16. Åtvidaberg
Det klassiska fotbollslaget ser ut att gå ett riktigt tufft år till mötes. Under träningsmatcherna har laget bara vunnit en match – mot Sylvia. Förluster mot Vasalund och Syrianska, samt oavgjort mot Öster imponerar inte. Det är stor brist på erfarenhet i Åtvidaberg. Kristian Bergström står för rutinen och med sin känsliga vänsterfot är han även lagets stjärna. Nä, det kommer att bli en hel del gravöl för Ralf Edström i år. Åtvid kommer sist i allsvenskan.
14. Gais
Har blivit av med den viktiga duon Pär Ericsson och Mattias Lindström. Och det mesta talar för att lagets största stjärna Wanderson sticker i sommar. Joel Johansson ska ersätta Pärlan. Lånet från Elfsborg är bara kontrakterad till slutet av maj. Dessutom har han endast presterat med Falkenberg i superettan. I fjol fick anfallaren inte starta en enda match i Elfsborg.
Förra året var Gais inte långt borta från att få kvala. Då var Wanderson den avgörande faktorn till att laget höll sig kvar i allsvenskan. Brassen delade skytteligasegern med Tobias Hysén. Nu är den stora frågan hur sugen han är på att spela en vårsäsong i allsvenskan? Kommer han att gå för fullt eller vara försiktig för att undvika skador med tanke på att han vill ut i europa i sommar?
I år får även Dime Jankulovski konkurrens i Makrillarnas mål, och det är lite komiskt att den nye finländske målvakten heter Henri Sillanpää. Nu väntar vi bara på att Gais ska peta Håkan Hellström till förmån för Nicolai Gedda.
Nåja, för att komma till saken: Gais har tappat två av förra årets tre bästa spelare. Och i sommar blir Wanderson den tredje stjärnan att lämna grönsvart. Förlusterna kommer att svida så mycket att Gais hamnar på kvalplats.
15. Mjällby
Det finns kvalitet och erfarenhet i Tobias Grahn, Marcus Ekenberg, Mattias Asper och Patrik Rosengren. Den sistnämnde fyller 39 år i sommar och risken finns att åldern kommer att ta ut sin rätt. Mittbacken har långt ifrån samma förutsättningar som… låt oss säga Henrik Larsson som är jämngammal men mycket mer smidig i kroppen. Som anfallare kommer Marcus Ekenberg att vara beroende av att Tobias Grahn levererar fina bollar. Det kommer säkert Grahn att göra i ett par matcher, men den offensiva mittfältaren är en medgångslirare och kommer därför att vara ojämn i Mjällby.
Ett som är säkert är att motståndarlagens anfallare kommer att få ont av att möta Juan Robledo – den chilenske mittbacken är stenhård.
Frågan: Kommer Mattias Asper att trotsa långbyxor i någon av årets matcher?
16. Åtvidaberg
Det klassiska fotbollslaget ser ut att gå ett riktigt tufft år till mötes. Under träningsmatcherna har laget bara vunnit en match – mot Sylvia. Förluster mot Vasalund och Syrianska, samt oavgjort mot Öster imponerar inte. Det är stor brist på erfarenhet i Åtvidaberg. Kristian Bergström står för rutinen och med sin känsliga vänsterfot är han även lagets stjärna. Nä, det kommer att bli en hel del gravöl för Ralf Edström i år. Åtvid kommer sist i allsvenskan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)