lördag 27 juni 2009

Sjukaste fotbollsmatchen någonsin

Pratade med Jonas när jag var färdigjobbad i går. Han hade inte kunnat se matchen och frågade hur den var. Jag stod utanför presscentrat på Gamla Ullevi med en Carlsberg i handen och visste inte hur jag skulle svara. Jag kunde inte analysera där och då. När klockan visade 17.55 hade allt gått i en rasande takt: Nationalsånger. Englands magiska God Save the Queen och en rysande Du gamla du fria. Avspark, 0-1 efter 58 sekunder, 0-2, 0-3, halvlek, en makalös vändning, förlängning, engelsk utvisning, straffar, ett sorgligt slut, presskonferens med Lennartsson, Berg och Psycho, spelarintervjuer, överläggning med nyhetschefen i Stockholm innan artiklarna skrevs. Jag hade inte hunnit att reflektera och ta in vad jag sett. Jag var dock medveten om att jag upplevt den bästa och sjukaste fotbollsmatchen någonsin från läktarplats.

Nu då. Efter några öl och fotbollssnack med radio, Fotbollskanalen och Fotbollssverige i Göteborgsvimlet. Och efter några timmars sömn och frukost har jag äntligen tagit till mig gårdagens semifinal.
Lustigt nog var det just Jonas som ringde efter matchen och frågade hur den var. Det var vi som satt i mina föräldrars hus, en dag för ungefär fyra år sedan och såg Champions League-finalen mellan Liverpool och Milan. Italienarna ledde med 3-0 efter den första halvleken. Vi gav upp. Men så kom Liverpools vändning och vi stod upp och hoppade och skrek. Det var ren lycka. Så lycklig blev dock inte gårdagen för det svenska U21-landslaget, men jämförelsen med CL-finalen 2005 är ändå det första jag tänker på när jag blickar tillbaka på gårdagens match. 3-0 till England i halvlek följdes upp av en magisk vändning av Blågult. Och att det var ett svenskt landslag som gjorde ett dubbelbyte i halvlek och vände på steken är förstås extra häftigt.

Molins inhopp var strålande. MFF:aren låg bakom två mål och det kändes inte rättvist att just han blev syndabock. Som han sa efter matchen:
"Jag gjorde en riktigt bra halvlek och kände mig på gång. Jörgen frågade om jag ville lägga en straff och jag tvekade inte en sekund."
Mikael Lustigs straff var kyligast.
Här är mina betyg:

Johan Dahlin ++

Mikael Lustig +++
Rasmus Bengtsson ++
Mattias Bjärsmyr ++
Emil Johansson ++

Rasmus Elm ++++
Gustav Svensson ++++
Andreas Landgren +
Martin Olsson ++

Ola Toivonen +++
Marcus Berg +++++

Labinot Harbuzi +++
Guilermo Molins ++++
Robin Söder ++

1 kommentar:

  1. Otrolig match. Det första som slog mig var inte CL-matchen mellan Liverpool och Milan. Utan Sverige mot Holland i EM 2004. Kanske inte matchens 90 minuter utan förlängning och straffar. Henkes skott i ribban. "Vissa dagar går den in, andra inte" kontra bergs nick i ribban.
    Och sen straffödet, där Hollands-proffset (Zlatan/Berg) missar sin straff.
    Håller med om betygen!

    SvaraRadera