söndag 22 februari 2009

Den knirrande knarrande vägen fram i ett Vinterland

Det finns roligare saker att sysselsätta sig med på en lördag än att färdas med SJ. Det har jag precis fått erfara. Med spår av fredagens rödvin i kroppen gick jag med tunga steg ned till stationen. Tittade på Gomorra samtidigt som tåget förde mig mot väst. Blev besviken och tänkte att boken troligtvis är bättre än filmen. Ute uppenbarade sig snön och vinterlandet blev mer och mer påtagligt ju längre bort ifrån öst vi kom. Förbannade mig över att jag inte matat in Lundell-låtar i spelaren. Det är, minst sagt, lätt att tänka på Lundell när man svischar förbi vita landskap med snötäckta åkrar. Tänkte mig bort ifrån kupén och stängde ute människorna som var fullt upptagna med att prata alldeles för högt i sina mobiltelefoner. Tänkte på en ängel i snön som aldrig fick vingar och flykt. Plötsligt var vi i Herrljunga och det var dags att byta tåg. Nya resenärer klev på i Vara och Grästorp, där avslutar folk meningarna med att säga ällä, va ä dä mä däj ällä.

Nu är jag i Uddevalla. Här har det tydligen varit fest i veckan. Superaktuella Backyard Babies, som släppte sin senaste skiva i augusti 2008, hade konsert. Jag vet inte om jag ska känna någon form av medlidande över att bo i en stad som sällan gästas av bra och aktuella artister - och när man väl kan gå på konsert då kommer Backyard Babies, liksom, och staden goes crazy. Samtidigt som Dregen svängde sina lurviga intog Håkan Hellström en scen i Uppsala. Fem plus. Konsertutbudet är något av det bästa med att bo i Pelle Svanslös stad.
Snart ska jag till familjen Björk och skämma bort världens bästa Alexander. Tre paket ska han få och det kommer med största sannolikhet att bli till föräldrarnas fasa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar