Frågan är vad Sparven säger nu

1-0 till IFK Göteborg mot Hammarby. Och precis som jag tippade innan säsongen huserar Bajen i botten av tabellen. Frågan är vad Sparven säger nu:

Cassanos nakenflört med Mourinho

De har alltid haft en bra relation - trots att de aldrig har varit i samma klubb. Men kanske kan det bli ett framtida samarbete mellan Sampdorias anfallare Antonio Cassano och Inters manager José Mourinho. Nu har deras tycke för varandra mynnat ut i någon sorts manlig kärlek. Veckans cupmöte lagen emellan slutade med att Cassano kastade av sig sina matchkläder, rusade bort till motståndarnas avbytarbänk och gav Mourinho en kram.

Låt mig skrika färdigt - tills bröstkorgen blir tom

Dagens nyhet: Kent spelar in en ny skiva. 2007 släpptes deras senaste platta - Tillbaka till samtiden - och snart är det alltså dags för bandets åttonde album. På kents hemsida låter Jocke Berg hälsa: "Det är självklart det bästa vi gjort. Vårt musikaliska år har börjat helt fantastiskt. Ödmjuka hälsningar från Världens just nu Bästa Band."

Jag stör mig

Jag stör mig otroligt mycket på det värdelösa teve-programmet Britains got talent. Trots att jag aldrig har sett ett enda avsnitt. I går kom en arbetskollega fram till mig på jobbet. Han var exalterad över en av deltagarna i det där programmet. Han ville dela med sig av den fantastiska saken.
"Kolla här."
Upp på dataskärmen kom en mindre vacker engelsk dam. Min kollega fortsatte:
"Lyssna här. Hon är okysst."
Den mindre vackra engelska damen sjöng vackert. Och nu var min kollega helt till sig:
"Helt sjukt."

Varför blir folk förvånade när fula människor kan sjunga?
Nu har jag lärt mig att den mindre vackra engelska damen heter Susan Boyle. Hon har tydligen blivit väldigt känd. Jag läser på internet, folk tycker att det är fantastiskt att just hon, som är okysst, kan sjunga vackert.
Det finns alltså många som tror att bara vackra skapelser kan sjunga. Det är fan helt sjukt och det säger ganska mycket om folk.

Justins attackhångel

Jag har publicerat en del sjuka rubriker i min korta journalistiska karriär. Och jag brukar tycka att det är kul med kollegor som gör sitt yttersta för att locka till läsning. Men nu, när jag slår upp Aftonbladet, hänger jag inte med:
"Justins attackhångel"
Vad fan är attackhångel?

Helsingborgs pinsamma attack

I går förlorade Helsingborg sin första match i årets allsvenskan. Nederlaget kom mot Örebro på Behrn Arenas konstgräs. Och efter slutsignalen började tränaren Bosse Nilsson och seriens mest lysande stjärna, som borde vara den största förebilden, Henrik Larsson att uppträda på ett pinsamt sätt. Bosse sågade domarens insats. Först tyckte han att Joel Ekstrands utvisning i samband med ÖSK:s straff var alldeles för hårt dömd. Och därefter ansåg han att hemmalagets första mål var felaktigt.

Enligt mig är Ekstrands utvisning solklar. Kapningen är ett vårdslöst överfall som dessutom stoppade Eric Bassombengs friläge. Däremot är målet ytterst tveksamt. Trots att jag har sett flera repriser är det oerhört svårt att ta ställning och därför kan knappast Bosse Nilsson vara säker på sin sak.
HIF-tränaren passade även på att göra sig lustig åt Örebros målvakt John Alvbåge: "Det lönar sig att blogga."
Innan matchen hade Alvbåge bloggat om att HIF har fått mycket gratis av domarna. Och visst har målvakten en poäng i sitt uttalande. En felaktig straff mot IFK Göteborg och en ojuste situation mot Hammarby har fällt avgörande för Helsingborg. Därför känns det riktigt fel att gå till attack mot domaren efter förlusten på Behrn Arena.

Och ja, ibland kanske det lönar sig att bjuda på sig själv. Helsingborg är ett av allsvenskans absolut tråkigaste lag - utanför planen - och kommer så att förbli så länge en viss Henke Larsson spelar. Landslagets lagkapten, som har tillhört klubbar som Manchester United, Barcelona, Celtic och Feyenoord, var också en dålig förlorare efter nederlaget: "Jag förstår inte hur det kan vara godkänt att spela här. Det kan inte vara bra för hälsan."

Zoran Lukic är större än sitt lag

På något sätt känns det som att Zoran Lukic anser sig vara större än sitt lag. (Jag ska inte smutskasta Andrée Jeglertz eftersom jag tror att han är ganska underlägsen sin partner.) Zoran envisas med att köra 4-3-3. Det har han gjort i de flesta föreningar som han tränat. Och jag menar, varför köra på "sitt" system när han inte har material för det? Enligt mig är det en dålig egenskap om man som tränare inte behärskar att vara flexibel. Djurgården har inte vunnit en match i årets seriespel och efter derbyförlusten mot Hammarby sade Zoran Lukic: "Det tar tid att få ordning på 4-3-3."
Tid! Försäsongen är till för att spela in ett system.
Önskar att jag hade jobbat på matchen. Då hade jag frågat honom om han tror att ett 4-4-2-system hade plockat fler poäng.
Djurgården är riktigt dåliga i år och laget riskerar att åka ur allsvenskan om inte Zoran Lukic sväljer sin stolthet. Micke Dahlberg ska givetvis inte spela innermittfältare. Med honom högre upp i banan kommer DIF att få längre anfall och med all säkerhet få igång Johan Oremo, som inte alls trivs i nummer nio-rollen. Nu får även Daniel Sjölund en alldeles för defensiv uppgift istället för att släpa bakom anfallarna och bidra med sina offensiva kvaliteter.

Så får det inte gå till

Det händer sällan att man stöter på kollegor som skriver om sitt favoritlag. Men visst händer det emellanåt, speciellt lyser det igenom på vissa mindre landsortstidningar. Ett bra exempel: När jag var i Edsbyn och jobbade för någon månad sedan hejade flera journalister på byns bandylag. Jag blev oerhört generad och ville bara bort i från mina kollegor. Man får givetvis inte låta sina klubbsympatier ta över och styra ett matchreferat. Jag har aldrig stött på det här problemet (om vi nu ska kalla det för problem) på någon av landets stora tidningar. Tills nu. DN är en av Sveriges mest seriösa tidningar och här är deras referat efter Helsingborg-Hammarby.
http://209.85.129.132/search?q=cache:bM2d-dXzmt4J:www.dn.se/sport/fotboll/omdiskuterat-hif-mal-fick-hal-pa-hammarby-1.845941+site:dn.se+omdiskuterat+hif-m%C3%A5l+hammarby&cd=1&hl=sv&ct=clnk&gl=se

Precis som Laul skriver så är det väldigt enkelt att skriva objektivt om en match. Det är bara att skriva om vad som hände och vad som sades, utan att själv tycka till.
Tycker faktiskt också att referatet borde användas som undervisningsmaterial för hur det inte ska gå till.

Lundbergs succédebut

Jag har haussat upp AIK:s Viktor Lundberg i över ett år. I dag fick 18-åringen göra debut. Och det tog honom två minuter att göra mål. Än en gång: Viktor Lundberg kommer att bli riktigt bra.

Är svenska tränare för snälla?

"Tounn som en röögad ål, endå så gör han maål"

Så har Agon Mehmeti börjat att leverera utanför fotbollsplanen. Och det lär komma mera: http://fotbollskanalen.se/1.429059?videoId=1.947167

Allsvenskans charmigaste lag - just nu

Först: Ivan Óbolo kan mycket väl vara allsvenskans mest överskattade spelare.
Men det jag tänkt att skriva om är ett himmelsblått lag i från Skåne. Malmö FF har nämligen lyckats med bedriften att charma mig. Riktigt välorganiserat med Jimmy Dixon och Daniel Andersson som härförare. Labinot Harbuzi som en fantastisk kreatör. Och sen - när motståndarna börjar tröttna - då skickar Rolle Nilsson in de två attraktivaste av dem alla. Agon Mehmeti och Jimmy Touma-Durmaz. De är så kaxigt bedårande att man, utan att tänka på det, drömmer sig tillbaka till 2000, när en viss Zlatan Ibrahimovic blommade ut i Skåne.
Nu är den stora frågan, hur bra är Wiltons form?
Malmö FF har något bra på gång.

Kanske får vi se liknande intervjuer med Agon Mehmeti och Jimmy Touma-Durmaz i framtiden.

En välförtjänt käftsmäll

Sista dagen på passet. Sen ledig i fem dagar. Skönt. Riktigt mycket fotboll om dagarna.
Häcken gav IFK Göteborg en riktigt välförtjänt käftsmäll. Blåvitt, som slog Djurgården med 6-0, skulle vara ödmjuka. Istället trodde spelarna att det räckte med att ställa ut skorna på Rambergsvallen. För de gulsvarta spelarna var det årets match.
Jag varnade för Häcken innan allsvenskan startade. Tror absolut inte att de åker ur serien. En snöplig premiärförlust mot Malmö FF och ett nederlag på en åker i Grimsta betyder inte att Häcken är totalt värdelösa. Det finns tillräckligt med kvalitet och vilja för att undvika degradering. Erik Friberg och Josef Karlsson har imponerat på mig.

Jag tror fortfarande att Gefle får det svårt att hålla sig kvar i landets högsta serie. Djurgården, Hammarby och Örgryte är precis så dåliga som förväntat. AIK är mer harmoniska med Stahre vid rodret, Elfsborg saknar målskyttar (Avdic borde spela på Keenes bekostnad och jag förstår faktiskt inte utlåningen av Fredrik Berglund) och Kalmar FF har inte klarat av att ersätta en Elm och Ingelsten. Halmstad och Örebro är de största besvikelserna. Och Henke Larsson är fortfarande kung i Sundets pärla. Är imponerad och överraskad av HIF:s defensiv. Pär Hansson slog sig in mellan stolparna som en frisk vårfläkt, Joel Ekstrands utveckling bara fortsätter och Marcus Lantz har varit lagbäst hittills.

I Champions League slog Chelsea ut Liverpool efter en makalös returmatch i London. Man skulle kunna tro att det hade spelats käppakrig på Stamford Bridge när slutresultatet visade 4-4. Guus Hiddink har fått ordning på Chelsea. Men den största förklaringen till återuppståndelsen är Michael Essiens comeback - han betyder otroligt mycket för laget. Sen kan man ju fråga sig varför Scolari valde Anelka före Drogba.
I semifinalen blir dock Barcelona en alldeles för svår nöt att knäcka. Tror på Barca-Manchester United i final. Säga vad man vill om Sir Alex röda maskin, men vinna kan de. Ett tidigt mål av Ronaldo mot Porto, sedan stängde engelsmännen (nåja) igen matchen. Nu väntar Arsenal i semi.
Arsenal har verkligen vaknat till liv efter en dålig säsong. Fabregas är tillbaka och det betyder självklart en hel del för ett lag som saknar mittfältare av hög klass. Den lille spanjorens comeback gör att Arsenal har en bra offensiv igen och plötsligt hittar firma Adebayor/van Persie varandra. Tyvärr är dock Manchester United för bra.
Jag hoppas dock på Barcelona-Arsenal i final. Och jag vill framför allt att Barca vinner hela CL. Det skulle vara en seger för fotbollen.

Game, set and match

Påskafton går sakteliga mot sitt slut. Jag har inte målat något ägg, inte klätt ut mig till en påskkärring och nä, jag har inte firat Jesus uppståndelse i från de döda. Det blev dock en bra dag ändå.
IFK Göteborg spelade sin första hemmamatch på förtjusande Gamla Ullevi. Och Djurgården fick återvända till Östermalm efter att ha blivit förnedrat med ett blankt set i tennis. 6-0 till Blåvitt och det speglar den stora skillnad som det faktiskt är mellan föreningarna. 18 SM-guld och två segrar i europa talar sitt tydliga språk.
Jag twittrade efter slutsignalen: "Älskar livet. Vill fylla min kropp med alkoholhaltiga drycker och dansa hem i vårnatten!"



Så här vackert var det på den nya arenan före avspark.



Av bara farten körde Liverpool över Blackburn med 4-0. Och - än en gång - låg en viss Fernando Torres bakom vinsten.

Varning för ras

Den ena dagen är verkligen inte den andra lik. Onsdagen var minst sagt säregen. Skulle kunna skriva en bok om det dygnet, men vad skulle jag vinna på det - eller vad skulle jag förlora?
Har börjat twittra. Jävligt mycket ego i den världen.
Har även hunnit med att se Boy A. Andrew Garfield var grym som Jack Burridge. Nu ska jag fortsätta att arbeta. Nästan skrivit färdigt ett reportage om en fotbollsmålvakt utan att ha talat med honom. I morgon träffas vi.